Liten kommentar till intro om Kulturdagarna på Schillerska gymnasiet...

Under våren ska vi som klass vara delaktiga i kulturdagarna på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Tanken är att vi, i par om 2, skall planera och genomföra olika workshops med eleverna där. Alla våra planeringar skall sammanställas i ett kompendie som vi sedan kan ta med och använda i framtiden.
Det hela låter roligt och intressant och jag tycker att Malin och Emma gjorde en riktigt bra introduktion. All information var tydlig och hela projektet känns väldigt genomarbetat och genomtänkt. Förmiddagens information avslutades med att de gav oss i uppgift att planera en fiktiv workshop där vi, utan att tänka på begränsningar, utmanade oss själva och konventionen. Detta är svårt när ekonomi, tid och utrymme är något vi alltid måste förhålla oss till. Det är så lätt att censurera sina tankar utifrån de förutsättningar man är van vid att det nästan sker omedvetet. Jag behöver öva på att utmana mig själv och att våga röra mig utanför min egen lilla bekvämlighets- och trygghetsbubbla.

Tack och hej...

Ett sista avslutande blogginlägg kommer det här...tror jag i alla fall, eller så är det det känns just nu, som om att jag aldrig mera kommer att blogga på detta sättet...

Upplevelsen av bloggen har varit mycket varierande. Mitt ego och mitt hjärta är inte riktigt överens... I hjärtat hatar jag att skriva här till allmän beskådan medan mitt ego faktiskt gillar att folk läser det jag skriver och att jag får respons av vänner och bekanta...

(Ha! Snacka om att ropa hej för tidigt... redan i dag på introduktionen fick vi reda på att bloggandet skall fortsätta hela terminen. Så..bara att bita i det sura äpplet och fortsätta)

Nu till den avslutande bloggens examinerade innehåll: 

Hur upplevde jag arbetet kring Workshopen?
Först ett tack till alla i klassen för att ni ställde upp på allt vi utsatte er för :o)
Sedan måste jag ge en eloge till mina goa kamrater i seminareigrupp 1! Jag kunde aldrig ana att det skulle bli ett så smärtfritt arbete, att vi var eniga om så mycket. Visst har vi diskuterat hit och dit men min upplevelse är ändå att vi haft ett gott samarbete och att alla dragit åt samma håll.
Jag är glad för vårt upplägg, tyckte att det blev som vi tänkt och att alla gorde ett bra jobb!

Ändå lite eftertanke... något som vi direkt efter vår workshop pratade om i gruppen var hur vi kunde utveckla själva utvärderingen. Vi pratade om att ha fler färger på våra prickar och att vi skulle haft "bikupor" , samtal kring upplevelsen i mindre grupper utifrån våra frågeställningar i utvärderingen, innan vi pratade i storgrupp. Detta för att få flera "röster", fler tankar om det vi utsatte våra deltagare för.

...och vad kunde vi gjort bättre? I skrivande stund kan jag inte riktigt komma på vad vi skulle ändrat. (Låter kanske lite förmätet, men jag behöver kanske mer tid för reflektion) Syftet var ju att väcka känslor och i utvärderingen kom det ju fram allt från rädsla och obehag till glädje och lycka. Att skruva lekarna mera tror jag inte skulle utveckla själva syftet med övningen.

Första terminen på HDK har varit omtumlande och inte som jag trott även om jag försökte komma med öppet sinne och lite förväntningar. Min utvärdering till lärarna i dag innehöll både ris och ros...

Efter ett sorgligt och på många sätt omtumlande 2010, ser jag med glädje fram emot alla de utmaningar 2011 har att erbjuda!