torsdag 16 december 2010

Kreativitet

Höneskit....
Bildlektion i skolan...1985. Tack och lov lektion, då får man ju åtminstone vara ifred. På klasskamraternas fråga: -Vad gör du? svarade jag ofta -Höneskit! Dels som ett försvar men mest för att jag ville skapa ifred.
Höneskit följer med mig än i dag och när jag ska starta upp ett projekt och sitter med den vita ytan framför mig tänker jag Höneskit och så kommer kreativiteten på nått sätt igång...ibland smygande, tuggande men även med flyt.

Vad är då kreativitet och är det något alla har, kan få eller kan träna upp?
Jag tror att alla har en kreativitet inom sig som det gäller att träna och bejaka för att den ska få utlopp. I perioder i livet kan det krävas mer medan det emellanåt kommer liksom till en utan ansträngning. Kreativitet är för mig förmågan att ge utlopp för någon form av skapande. Det kan vara framställandet av ny medicin eller byggandet av en tunnel. Det kan vara inom matlagning eller målandet av en tavla.

Boken jag läste heter "Inspiration" och är skriven av Charlie Norrman. Inledningscitatet i boken är: "Idag ska jag skapa. Bakom mig står alla mina tidigare jag. Dom som sa att dom inte vågade" Detta har blivit något av ett ledord för mig. Efter en jobbig period i mitt liv fick jag denna bok av en vän och den har hjälpt mig mycket. Den hjälpte mig att återerövra min kreativitet.

Charlie skriver om kreativitet. Han tycker att det handlar om att lita på det egna tänkandet och att det kan skapa något, stort eller smått. Jag håller med honom. Att vara kreativ handlar mycket om att lita på sin egen förmåga att våga vara en skapande människa.

torsdag 2 december 2010

Interkulturalitet...

Tankar kring Interkulturalitet...och vad är det för mig?
Måndagens tankar hos mig, tankar kring hur vi, näst intill omedvetet, sorterar in folk i fack... Hur vi bär med oss fördolda kunskaper/föreställningar och ideér om andra människor som påverkar hur vi bemöter varandra. Hemsk tanke tycker jag samtidigt som Rasoul satte fingret på något verkligt. Visst har jag fördomar och det är nyttigt att bli påmind om dem!

Jag har läst Sara Kardefors bok "Fågelbovägen 32"  Där Karin, den duktiga läkaren tar hand om en kvinna hon möter på en klinik för gömda flyktingar. Katerina besvarar inte Karins ömsinta försök att ta hand om henne. Hon blir istället avståndstagande och det skapas ett avstånd mellan dessa båda kvinnor. Men varför valde Karin att öppna sitt hem för flyktingkvinnan? Vilka är egentligen Karins motiv till handlingen. Är det drivkraften att hjälpa andra? men till vilket pris? Vad är godhet egentligen? Vem är god och varför är man det?
Boken var intressant och gripande och jag kom på mig med att bli heligt förbannad på Karin. Hur långt får man egentligen gå i sitt utnyttjande av andra männsikor i godhetens tecken? Är det okej bara för att man själv upplever det man gör som godhet? Har man inget ansvar för de man trampar ner utmed vägen mot GODHETEN?
Andra tankar som dök upp hos mig när jag läst klart boken känns ganska otäcka...jag tänker att det finns en social vinning i, som om man får extra cred, att man har vänner från andra kulturer. Att man är mera  värd i medelklassen om man har en etninskt blandad vänkrets. Flest världsdelar vinner? Jag kanske är ute och cyklar (hoppas det!) besvara gärna mina tankar...

(  För mig är en vän en vän, oavsett kultur... elller ras... eller tro... eller skostorlek....eller favoritfilm...nja.. filmsmak känns faktiskt viktigt när jag tänker efter lite...man vill ju ha något gemensamt, eller?  <3)


Helt apropå...
Bil inte för manisk...

En Pecha kucha...kommentar till kursplanen för bild...



Bildtext:
  • Tillsammans med eleverna, utifrån läroplan och kursplan identifiera målet, vart är vi på väg?
  • Visa på startpunkten, här är vi nu.
  • Hjälpa till att analysera och sortera bland möjliga vägar och metoder.
  • Få eleverna at se strukturer och mönster i sitt arbete.
  • Stötta dem i problemslösning, få dem att våga arbeta utanför ramarna.
  • Se olika möjliga vägar.
  • Stötta i valet! att våga vällja väg.
  • Att se sin arbetsprocess, att våga lita på processen
  • Nå målet!
  • ...eller kanske når de ännu längre... mot stjärnorna och förbi trädtopparna!

onsdag 1 december 2010

En vecka med didaktik

Bengt och Lars-Åke var verkligen ett lyft! Min starkaste upplevelse från veckan var att det var skönt att få lite ”kött på benen”, att få de historiska och teoretiska grunderna inom det yrke jag så småningom kommer att jobba.

Bengt pratar om historia och om utvecklingen i bilden som ämne. Mycket intressant att reflektera kring min egen lärarroll och vilken sorts lärare jag vill bli. Vad vill jag ge eleverna och vilka förväntningar finns på mig, från elever, föräldrar och från läroplan och rektorer? Hur ska jag kunna möta dessa förväntningar på ett bra sätt? Förhoppningsvis kommer jag att bli den lyhörda pedagogiska lärare jag drömmer om…även om jag just nu tvekar MYCKET!

Lars-Åke citerade Imanuel Kant ” Det enda vi ser i världen är det vi pratat med någon om” Kloka ord. Detta är det jag har tyckt varit jobbigt efter flera av våra workshops: För kort tid för gemensam reflektion…ofta har det blivit lite snabbt medan vi måste plocka undan och flera måste springa till bussen (jag tillexempel) Vi skapar vår verklighet i samtal med andra och det kräver att jag får respons på mina tankar av dig och dig och dig… på så sätt kan jag få möjlighet att utvecklas och kanske byta perspektiv, ändra min åsikt och lära mig något nytt…

Jag behöver den gemensamma reflektionen för att växa!

Lars-Åke är en inspirerande och uppmuntrande man. Han får mig att känna tillförsikt inför min framtid som lärare. Han får det komplexa och ibland skrämmande i att vara lärare att låta så lätt… Han fascinerar mig.

Jag är inte den jag
tror att jag är.

Jag är inte den du
tror att jag är.

Jag är den jag tror
att du tror att jag är.

...en liten reflektion på ämnet: Jag blir till i samtalet med dig... om regeringens mål (det är så jag upplever det...) att radera alla ämnen som inte är "hård" kunskap från läroplanen...

http://www.gp.se/kulturnoje/1.501635-eva-lotta-hulten-livskunskap-ett-riktigt-skolamne