Interkulturalitet...

Tankar kring Interkulturalitet...och vad är det för mig?
Måndagens tankar hos mig, tankar kring hur vi, näst intill omedvetet, sorterar in folk i fack... Hur vi bär med oss fördolda kunskaper/föreställningar och ideér om andra människor som påverkar hur vi bemöter varandra. Hemsk tanke tycker jag samtidigt som Rasoul satte fingret på något verkligt. Visst har jag fördomar och det är nyttigt att bli påmind om dem!

Jag har läst Sara Kardefors bok "Fågelbovägen 32"  Där Karin, den duktiga läkaren tar hand om en kvinna hon möter på en klinik för gömda flyktingar. Katerina besvarar inte Karins ömsinta försök att ta hand om henne. Hon blir istället avståndstagande och det skapas ett avstånd mellan dessa båda kvinnor. Men varför valde Karin att öppna sitt hem för flyktingkvinnan? Vilka är egentligen Karins motiv till handlingen. Är det drivkraften att hjälpa andra? men till vilket pris? Vad är godhet egentligen? Vem är god och varför är man det?
Boken var intressant och gripande och jag kom på mig med att bli heligt förbannad på Karin. Hur långt får man egentligen gå i sitt utnyttjande av andra männsikor i godhetens tecken? Är det okej bara för att man själv upplever det man gör som godhet? Har man inget ansvar för de man trampar ner utmed vägen mot GODHETEN?
Andra tankar som dök upp hos mig när jag läst klart boken känns ganska otäcka...jag tänker att det finns en social vinning i, som om man får extra cred, att man har vänner från andra kulturer. Att man är mera  värd i medelklassen om man har en etninskt blandad vänkrets. Flest världsdelar vinner? Jag kanske är ute och cyklar (hoppas det!) besvara gärna mina tankar...

(  För mig är en vän en vän, oavsett kultur... elller ras... eller tro... eller skostorlek....eller favoritfilm...nja.. filmsmak känns faktiskt viktigt när jag tänker efter lite...man vill ju ha något gemensamt, eller?  <3)


Helt apropå...
Bil inte för manisk...