Efter att ha jobbat med gestltning nu i olika former i tre terminer blir mitt arbete allt mer privat. Privat lite förbi den gräns som känns behaglig och okej. Jag rör mig i gränslandet och undersöker var min absoluta gräns går... Jag vet att jag upplevs som en lärare som får en nära relation med mina elever. Vissa anser att den är för nära, att jag är för privat. Själv håller jag inte med och tycker jag att det är upp till varje person att utforska och känna in var gränsen går.
Jag vill även undersöka vad som finns innanför mitt skal och vad är det av det som syns på utsidan. Hur transparent är jag egentligen. Är det så att de som säger att jag är för privat har rätt. Bubblar jag ur mig för mycket av mig själv så till den grad att andra blir obehagliga till mods? Om så är fallet...hur blir jag då bättre på att dölja mig själv...hur upprätthåller jag en profressionell distans...eller är det det jag vill egentligen?
Grävadet och forskandet fortsätter och en sorts gestaltning börjar ta form...må alla gudar och tekniken vara med mig!
Avlutar med en dikt av min favoritpoet, Lina Ekdahl:
Solhälsningen
Sen direkt ner på knä
Pannan i marken
Armarna rakt fram
Näsan i jorden
Gör man så när man förbereder sig
Står man bredvid den gula stolen
Bockar
Skrapar med foten
Luggen i ögonen
Tackar
Ursäktar sig
Och ber om nåd
Klipper man håret i tussar
Står spritt språngande
Rabblar franska sjömansvisor
Kastar övermogna krusbär
vilt omkring sig
Skriker
Jag vill inte
Beter man sig så
Klättrar man in till hästen
Lägger kinden mot
Låter armarna hänga
Låter det komma
Gör man så när man förebereder sig
för att ta adjö av sommaren
Gråter man
Två hundra grindvalar och sju delfiner
har strandat på Naracoopa Beach
- Man kan höra dom gråta, säger Jemma Blomhoff
invånare och semesterfirare spolar kallt vatten
bäddar in grindvalarna i våta lakan
grindvalarna gråter
delfinerna gråter
invånarna gråter
semesterfirarna gråter
gråter och spolar kallt vatten
gråter och bäddar med våta lakan
bäddar och gråter
spolar och bäddar
våta lakan, handdukar, överkast
allt dom kommer åt
klipper man håret i tussar
står spritt språngande
rabblar franska sjömansvisor
kastar övermogna krusbär
vilt omkring sig
skriker
Jag vill inte
Beter man sig så
Första, andra, tredje, pang
där rann strandskyddet väck
allemansrätt
vår rätt
vårt sätt
allemanssätt
Sverige när Sverige är som bäst
eller var
eller är
eller var
Första, andra, tredje, pang
där rann allemansvettet ut
studenter rycker ut
gråter och rycker ut
får ut en valunge
ut till havs
två gånger
valungen kommer tillbaka
två gånger
studenterna spolar och bäddar
gråter och spolar
ungen kommer tillbaka
ungen gråter
delfinerna gråter
grindvalarna gråter
studenterna, invånarna och semesterfirarna gråter
vem gråter för studenterna
vem gråter för semesterfirarna
vem gråter för invånarna
på Naracoopa Beach
Vem gråter för sommaren
Vem gråter för allemansrätten
vem gråter för metallarbetarna
vem gråter för textilarbeterskorna
vävarna
spinnarna
vem gråter för skomakarna
för apotekarna
vem gråter för smederna
för mjölnarna
vem gråter för fjärstyringsmannen
för lotsarna
för sjömännen
för verkstadsindustrin
vem gråter för verkstadsindustrin
det är många
det är många som gråter för verkstadsindustrin
vem gråter för lärarinnorna
för skolsköterskorna
för professorerna
lokalvårdarna
vaktmästarna
trädgårdsmästarna
vem gråter för bonden
för bönderna
för böndernas barn
böndernas vilsna barn
vem gråter för tandsköterskorna
husmödrarna
vem gråter för mödrarna
för mödrarnas mödrar
Kara-Su den sjuttonde maj tvåtusenfem
Mödrarnas mödrar
tog av sig sina huvuddukar
viftade och bad
vi har inga vapen
vi har inga vapen
tio mil hade dom gått
nu var dom framme
viftade och ropade
liberté liberté liberté
vi har inga vapen
vi har inga vapen
men det har vi sa soldaterna
siktade och sköt
vem gråter för soldaterna
vem gråter för slaktarna
vem gråter för oxarna
svinen
hönsen
vem gråter för hönsgårdarna
byarna där hönsgårdarna ligger
länderna där byarna finns
vem gråter för byarna
vem gråter för invånarna i byarna
semesterfirarna i byarna
studenterna som kommer från byarna
till Naracoopa Beach
bäddar med våta lakan
spolar med kallt vatten
tvåhundra grindvalar och sju delfiner
- Man hör dom gråta , säger Jemma Blomhoff, man kan höra dom gråta
Vem gråter för Jemma Blomhoff
Står bredvid den gula stolen
låter armarna hänga
skrapar med foten
ursäktar mig
och tar mig samman
går ett sista varv
skakar filten
sköljer ur pottan
knyter runt smutstvätten
packar bilen
går ett sista varv
summerar
Marelden var tidig i år
Koltrasten ovanligt ihärdig
Verkstadsindustrin gråter
Allemansrätten svajjar
Jemma Blomhoff lever
Brunnslocket behöver lagas
Lina Ekdahl
