395 & 440: 8 Skrivkramp...

 

Sitter vid min dator och försöker komma igång att skriva... inte här, för det är ganska lätt, utan i uppsatsen.

Det är svårt.

Jag saknar riktning och mål och en vettig frågeställning att utgå från. Alla mina tankar och idéer känns banala och redan gjorda och frågeställningarna slår bara in redan öppna dörrar. Jag hittar inga veteskapliga teorier och paniken gror.

 

För att få en paus försöker jag lägga upp min PP och det gick ju inte heller... Här kommer någon form av summering av den i alla fall:

 

MellenRum

 

Även mitt arbete genom utbildningen känns rizomatiskt, så som så många andra vittnar om. Allt jag hittills gjort kommer, via olika omvägar, tillbaka till blicken/seendet/att bli sedd/ bekräftad... Även mina performance handlar om detta. 

 

 

 

Nu har jag genomfört ett performance, här i Kinna, på torget. Det var en häftig upplevelse som gav flera nya tankar. Byggandet, som skedde tillsammans med 9 vänner, blev så härligt med en energi och en stark vilja som jag bar med mig efteråt. Lusten som väcktes i gruppen var smittsam.

 

Så här i efterhand är jag i det stora hela nöjd men visst finns det saker jag skulle kunnat gjort annorlunda. En  sak är platsen: det fanns "Blindstråk" som vi var tvungna att förhålla oss till. Hade jag vetat det från början hade jag valt platsen annorlunda. En annan grej är tidsaspekten: tillståndet från kommun och polis var på två timmar. Jag önskar vi inte haft detta att foga oss efter. jag hade velat bygga tills materialet tog slut.

 

Det är svårt att i stunden strunta i tillstånd och regler. Jag behöver nog vara lite förberedd om jag ska våga bryta dem. Jag vill kunna reflektera kring konsekvenserna det skulle kunna få och efter det välja att följa eller bryta. Det är nog mamman/kontrollfreaket och den duktiga flickan i mig som styr där...

 

 

 

När jag tittar mig omkring finns massor av referenser bland byggande konstnärer som använder liknade material...

 

 

 

Som jag känner nu, för här får jag faktiskt uttrycka mig så ;), så blir det någon form av byggande även på pedagogen. Jag är sugen på att göra detta inomhus men vet inte riktigt om det funkar ännu... Kanske kan jag ha fokus på att breda ut mig över golvytan istället för att bygga så på höjden? Det är väl också ett sätt att ta plats och tvinga andra att se mig?!

 

Nu är det dags att återgå till skrivandet i en mera akademisk form...är det blicken mellan mig och eleven och tvärt om jag ska sätta fingret på eller ska jag skriva om performance art som form och dess pedagogiska/didaktiska vinster i skolan... Jag vet faktiskt inte... Just nu önskar jag mig en slagfärdig frågeställning som jag kan problematisera kring... Helst en frågeställning som någon annan bara GER mig!