Gestaltningsblogg 6

Tilt i hjärnan... kommer inte loss från mina ögon....

Jag målar med akryl...inget jag brukar hålla på med men det är kul. Och aldrig förr har jag arbetat i så stort format. Ibland när jag går i rummet känner jag mig iaktagen av dessa jätteögon...

Detta är bilder under arbete...Finslipar fortfarande på att få fram rätt känsla... Tavlorna ovan är i gråskala även i orginal, skissen var i kol och hade då ett argt uttryck men nu känner jag att de mest ser drogade ut...

Helgen tllbringade jag i Ale vid Vikingagården där och sov i tält...det var kallt! och aldeles underbart. Strax innan gillet på lördagskväll satt jag framför elden utanför tältet och filosoferade kring mitt projekt... alla dessa konflikter vi går och bär inom oss varje dag... Som jag tycker verkar vara förvånansvärt lätta att plocka fram när jag kommer med kameran. En liten uppmaning och så har man det där...ilskan som finns bakom någont gammalt groll. Allt detta vi bär med oss, hur påverkar det oss? Hur mycket av det vi har i våra ryggsäckar bär vi med som en negativ last?  

Jag är övertygad om att det påverkar oss och att det är en del av dem vi är. Allt vi går igenom bär vi med oss och när vi stöter på en liknande situation reagerar vi på den utifrån tidigare erfarenheter. Ofta tror jag att vi plockar fram våra tidiger erfarenheter på ett possitivt sätt och lär oss nytt men så ibland, när livet har levts i motvind ett tag, kommer den negativa lasten i ryggsäcken fram och vi reagerar på ett mindre smickrande sätt. Aggresion och alla taggarna utåt...

Alla mina ögon ruvar ju på olika konflikter som jag samlat i en liten bok...stora som små. Dom finns där men vill liksom vara i fred. vara det som är, inte uppförstorade eller konkretiserade...jag har skissat kring orden nästan varje dag men det blir liksom bara ...skrot... det kanske är så att orden bakom konflikterna behöver vara just ....ord....

Inspirerad av Sophia lägger jag in en dikt av min favoritpoet, Lina Ekdahl.

Konflikten är löst

Nu säger jag det för allra sista gången

Sluta nu

Om jag ser någon av er skjuta en gång till

då blir det ingen efterrätt

Hör ni inte vad jag säger!

Då tar jag pistolerna

och gevären och granaterna och kanonerna.

Då kan ni inte ha dom

om ni bara håller på och skjuter på varandra hela tiden

Nu får det vara slut.

Jag bryr mig inte om vem det var som började.

Det spelar ingen roll.

Sluta döda nu.

Sluta kriga.

Nu räcker det.

Nu får det vara slut.

Titta här vad tråkigt det ser ut,

trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt.

Ingen mat finns det, allt är förstört.

Nu får det vara nog. Nu får ni säga förlåt.

Gör det.

Säg förlåt till varandra.

Ja gärna.

Jag förlåter dig gärna säger man när någon säger förlåt.

Nu får vi hjälpas åt att bygga upp städerna,

ta hand om dom övergivna människorna.

läka såren

och aldrig, aldrig göra om sådana här dumheter igen.

Nu äter vi risalamalta.

"Lina Ekdahl"