I det monotona arbetet med att tvätta, slipa, tvätta igen och måla och måla vår båt under påsken lyckades jag fånga något... en tanke som funnist där, strax utanför det nåbara... det är inget revolutionerande, men ändå intressant...
Unns förpik, med ny färg på insidan av skrovet...än är det långt kvar till sjösättning
Det handlar om att ha ögonen på sig. Eller att se, att bli sedd. Att vara iaktagen, men ändå inte sedd, att vara osynlig... Det finns en konflikt i ögonens möte.
Att möta någons blick...behagligt men samtidigt obehagligt.
Vad är det jag ser i dina ögon, i din blick som låser fast min?
Vad är det jag ser i det flyktiga mötet med de främmande ögonen på bussen? Vad kan jag läsa i de vänliga ögonen hos en vän som hastigt skuggas av en tyngre tanke än den sorglöshet som fanns där nyss.
Vad är det för obehag det finns i att möta en blick som dröjer kvar en stund för länge...medans samma tidsrymd men med en annan blick i min väcker de varmaste av känslor...
Jag har gjort en liten testutskrift av ögonen jag redigerat. Desutom har jag tillvekat en våg/mobil som jag funderar på att ha med...kanske något som åskådarna hjälper mig att fylla med ord på konflikter/lösningar eller oro...
Jag tar med och visar på handledningen på fredag. ...men...eftersom jag lovat mina "objekt" att inte lägga ut dem på nätet blir det ingen bild här. Förlåt... Förhoppningsvis resulterar detta arbete i någon form av utställning på HDK i slutet på maj. Välkommen att titta då...