3: "Jag kan måla"

Reflektion efter förra blogginlägget tillsammans med handledning för mig en bit frammåt...jag vågar visa det jag gjort och jag är inte helt skräckslagen inför "bedömning" av mina alster....

Min grundinställning har alltid varit att alla kan måla...även om jag tvekar inför min egen förmåga. För visst är det så? Att alla kan? I alla fall från början, när man är barn... Barn har ett otroligt bildspråk som någnstans på vägen begränsas...

6 år

6 år

Jag tror att jag fastnade där, i begränsningen någonstans på mellanstadeiet, när alla ville måla lika och dessutom så verklighetstroget som möjligt. Och eftersom jag var en "duktig flicka" lät jag mig ledas in i denna ganska snäva ram kring vad som är "att måla".

Mina bilder blir naiva i sitt uttryck, men det gör inget längre...jag målar så som jag vill för att jag gillar det... ...trots denna insikt sitter det en liten Jante på axeln och säger att det inte duger...jag övar och övar för att bli säkrare på min egen tro, för att ta makten över situationen!

Jag fick uppmaningen: Måla av några av dina fotade "ytor" (från en tidigare kurs) och addera sedan något utifrån den imaginära figuren Lil. (Hon är också från en tidigare kurs...)
Ovan ett exempel, på nästa handledning kommer jag att presentera någon eller några till...

Ursprungsbild...