4: Cia "Pollyanna" Freding

På handledningen sist pratade vi mycket om att ta makten över tekniken och Mattias uppmanade mig att gå tillbaka till grunderna och måla till exempel stilleben och bara nöta, nöta, nöta... och visst det är så man tar makten över situationen. men...jag har inte målat alls sedan förra handledningen...
Jag gick därifrån med kraft och tänkte att det är klart att jag ska måla...sen drabbades jag av livet...

- När jag var i yngre tonåren läste jag böckerna om "Pollyanna" en flicka som växte upp ensam med sin far som var en fattig missionspräst någonstans i Amerika. Hon saknade leksaker och när de emellanåt fick en låda med saker snälla människor skänkt önskade hon att någon skulle ha lagt ner en docka. Tyvärr fanns ingen docka utan istället ett par gamla kryckor och då föddes "Pollyanna-leken". Det var då hon började tänka att hon kunde ju vara glad för att hon inte behövde kryckorna istället för att deppa ihop över den saknade dockan... Pollyanna har dessutom en okuvliga tro på andra människors goda avsikter.

En klämkäck berättelse men det finns något i inställningen till tingens ordning som hängt med mig genom livet. Jag är en possitiv person, jag tror mina medmänniskor om gott. Min inställning är oftast att det omöjliga tar bara lite längre tid...När saker och ting går emot mig brukar jag kunna spotta i nävarna och säga till mig själv att det bara är att bryta ihop och komma igen... Kämpa på, var en duktig flicka...

Men inte nu.

Jag har gått ner i ateljen otaliga gånger sedan i torsdags och inte kommit mig för att ens klämma ut färg ur tuben...Jag är ingen duktig flicka och jag vill inte vara det nu.

Just nu står jag bara stilla och har låtit tingens ordning få makten över mig. Jag är lamslagen och att erkänna det, och skriva denna blogg, har varit en mara....

Jag behöver verkligen handledning nu!