395:2 Inspiration och referenser...

För att få inspiration inför min C-uppsats reste jag till Stockholm och "Supermarket 2013". Här vimlade det av nya spännande konstnärer och performanceartister från flera olika håll i världen.

När jag sitter där på "Red Spot" och tittar funderar jag kring budskap och vad konstnärerna vill säga med sina framträdanden...ibland är det ganska självklart som när en svensk kille kom in med ett järnrör som han svingade till vacker folkmusik...detta tolkar jag som ett inlägg i debatten kring SD-politikerna tilltag på en gata i Stockholm under 2012. Ett absurt framträdande som med mild musik och ett våldsamt beteende lyfts fram genom artistens näst intill nollställda ansikte. Starkt och skrämmande...

Vid ett annat framträdande ombads vi att komma upp på scengolvet och sätta oss i ring. Det blev en orolig stämning i publiken, det märktes tydligt att det var att gå över gränsen för vad som upplevs som normalt och bekvämt. Efter en stund kommer det in en röd oformlig klump. Klumpen rörde sig över golvet och började låta märkligt, jag associerade ljudet till en häftapparat eller hålslag... 

 

När det gått kanske 10 minuter kastar klumpen fram röda små prickar och börjar resa sig upp och titta fram ur sitt hölje. Det är en mörk man med dreadlocks som har ett hålslag i handen som han trycker hål i sina kläder med. Han har hållit på ett tag för kläderna är fulla av hål. De röda prickarna han sprider omkring sig blir som små droppar av blod på det svarta golvet. Hans ansikte är sorgset och håltagningsbeteendet nästan fanatiskt.

 

Detta performance lämnar mera åt betraktaren att tolka det upplevda. Det är mera upp till mig själv att läsa in budskap och mening. Jag tror att det fanns många olika tolkningar och upplevelser i publiken. Känslan jag bar med mig när jag gick därifrån var en vemodig känsla av otillräcklighet, jag kopplade det jag sett till alla de hål vi gör i varandra genom att hantera våra medmänniskor okänsligt och tanklöst. Men det är fullt möjligt att tolka det på ett större, globalt plan eller kanske på ett ännu mera personligt plan.

 

 

Jag såg ganska många fler framträdanden och jag kommer att ta upp dem senare i min blogg men just nu är jag här:

 

Vad vill jag förmedla med mina performance?

Vill jag vara tydlig eller vill jag att det ska finnas ett stort mått av tolkningsmöjligheter?

 

Vad vill jag säga? ...egentligen... och är det viktigt för betraktaren att kunna läsa ut...

395:1 PM

Jag vill utforska mig själv som performanceartist... vad kan/vågar jag, var går mina gränser? Vad sker i mötet med publiken vid ett performance? Hur ser mottagandet ut och vad av det jag sänder ut tas emot och hur?

Vidare funderar jag kring vilka paralleller kan jag dra till mitt yrke som lärare och mitt arbete framför klassen? Är mina lektioner performativa små skådespel där det finns likheter med det sceniska framträdandet och det sätt ett sådant tas emot av åskådarna/eleverna?

395 & 440: 6: Nästa steg?

Dagarana rusar på som vanligt och mellan jobb skola och familjeliv finns mina bussresor. Bussresor med bara mig själv som sällskap och bara mina egna tankar som stör. Det är där jag har mina mellanrum just nu och det är där jag reflekterar. Gråvädret med mera snö förra veckan var som en våt filt övar alla tankar på annat än gestaltning...det lockade inte att tänka på altanbygge och planteringar i trädgården precis...

 

 

Mitt byggande och mitt eldande sist gav mersmak... och efter handledningen hade jag ett beslut med mig i väskan.

Jag ska bygga mera och jag ska bygga stort och offentligt.

 

Jag har kollat upp lite olika datum i vår lilla by och tänkte ta hjälp av vänner att skapa något på torget under vårmarknaden. Tanken är att då är det mycket folk i rörelse som kan reagera på det vi gör. Jag skriver VI för i min plan finns det en tanke på att byggandet ska expandera på flera sätt. Jag vill att det börjar med ett par personer som kommer och bygger och sedan efterhand tillkommer fler och fler som har material och verktyg med sig och vi bygger tillsammans. När allt material är slut river vi ner det direkt. 

 

Att vara hemma i Kinna gör också utmaningen för mig större. Här är jag inte anonym och  åskådarnas reaktioner kommer säkert att nå mig på något sätt. 

 

Materialinsamlingen har bara börjat....

 

 



395 & 440: 5: Nedbrunnet mellanrum...

Metaforerna och ordspråken som uppmanar oss att leva i nuet är otaliga men hur lätt är det egentligen?

Jag byggde mitt väntrum/mellanrum, en spretig skapelse som påminner lite om Vilks Nimis: http://www.kullen.se/live/?page_id=844

Det blev många tankar under konstruktionen, tänkte på hur sorgligt det är när jag fastnar i mina egna mellanrum och inte lever nu. För mig blev det extra viktigt att elda ner min skapelse. En metafor för att verkligen leva NU.