När jag sitter där på "Red Spot" och tittar funderar jag kring budskap och vad konstnärerna vill säga med sina framträdanden...ibland är det ganska självklart som när en svensk kille kom in med ett järnrör som han svingade till vacker folkmusik...detta tolkar jag som ett inlägg i debatten kring SD-politikerna tilltag på en gata i Stockholm under 2012. Ett absurt framträdande som med mild musik och ett våldsamt beteende lyfts fram genom artistens näst intill nollställda ansikte. Starkt och skrämmande...
Vid ett annat framträdande ombads vi att komma upp på scengolvet och sätta oss i ring. Det blev en orolig stämning i publiken, det märktes tydligt att det var att gå över gränsen för vad som upplevs som normalt och bekvämt. Efter en stund kommer det in en röd oformlig klump. Klumpen rörde sig över golvet och började låta märkligt, jag associerade ljudet till en häftapparat eller hålslag...
Detta performance lämnar mera åt betraktaren att tolka det upplevda. Det är mera upp till mig själv att läsa in budskap och mening. Jag tror att det fanns många olika tolkningar och upplevelser i publiken. Känslan jag bar med mig när jag gick därifrån var en vemodig känsla av otillräcklighet, jag kopplade det jag sett till alla de hål vi gör i varandra genom att hantera våra medmänniskor okänsligt och tanklöst. Men det är fullt möjligt att tolka det på ett större, globalt plan eller kanske på ett ännu mera personligt plan.
Jag såg ganska många fler framträdanden och jag kommer att ta upp dem senare i min blogg men just nu är jag här:
Vad vill jag förmedla med mina performance?
Vill jag vara tydlig eller vill jag att det ska finnas ett stort mått av tolkningsmöjligheter?
Vad vill jag säga? ...egentligen... och är det viktigt för betraktaren att kunna läsa ut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar