Utveckling...

Jisses vilket brett ämne vi ska läsa om!

Här i Kinna sitter jag och försöker få hjärnan att vilja utvecklas inom utvecklingspsykologins område men jag har fastnat i måndagens diskussion. Hittar inte riktigt orden och formuleringarna som beskriver hur jag upplevde/upplever situationen i skolan.
Jag har läst Emm´s blogg och tycker hon sätter fingret på mycket av det jag försöker få fram och här kommer ett försök att beskriva hur jag tänker:
Jag personligen tror mycket på att det är ur oordning och kaos som kreativitetev väcks. Att det är när saker och ting inte riktigt blev som vi planerat som hjärnans bipolära struktur hjälper oss att "kunskapa".
Men, för det finns ett men... När jag som deltagare (elev) upplever att ledaren (läraren) abdikerat/inte har koll, även om verkligheten kanske inte är sådan, tappar jag förtroendet och fotfästet och istället för att utvecklas blir jag vilsen och osäker.
Förutsättningen för kvalitativ undervisning handlar enligt mig mycket om att balansera ämnesdidaktiken och den veteskapliga kompetensen. Att var tydlig i sin lärarroll ger en trygghet som gör att deltagarna (eleverna) vågar exprimentera. Det handlar om att släppa dem fria men också om att fånga upp, att finnas där, stadig och trygg.

Lars-Åke Kernell berör detta i "Att finna balanser" (kap 3 s. 81)

Om att lämna ut sina barn och sig själv...

Edvin läser saga för lillasyster Helga trots att han ännu inte kan läsa...men det kan ju inte hon heller... :o)

Veckan började med en film om lilla Marla, en kreativ flicka som älskar att måla. Okej om hon fick stöd, inspiration och "hjälp" från sin far, men att i så fall förneka det? eller var det faktiskt så att hon målade själv? För mig spelar just det faktiskt inte någon roll. Det som gör mig upprörd är föräldrarnas utnyttjande och utlämnade av barnet Marla, att utsätta sitt barn för ett så hemskt mediedrev.

Marianne Lindberg De Geers utställning i Uddevalla får mig att tänka lite i samma banor som kring Marla. Vad är det som får en människa att riskera sina vänner och vänskap genom att addera till andras konst. Jag tänker på användandet av Cronqvists grafik i sviten "Jag tänker på mig själv" och på Billgrens verk som MLDG målade till en flicka på. Vad är det som gör att man utnyttjar andra för sin egen vinning?

Så till fredagens övningar...
Var fanns informationen om att vi började först 10? Lite tröttsamt att sitta och vänta... skulle hellre ätit frukost med barnen i lugn och ro och tagit en senare buss...

Turbo-workshop om likheter/skillnader, kul men pressat. Luddiga instruktioner skapade förvirring, dessutom saknade jag reflektionen. Det vore bättre att rationalisera bort något moment och ge tid för reflektion/ diskussion. Min upplevelse är att det är först då som syfte och mål blir tydligt för alla.


Trots hetsen gillade jag övningen och kommer att använda den när jag jobbar. Såg många bra utvecklingsmöjligheter men som sagt, mer tid eller i avkortad version... (detta kan faktiskt gälla flera av de workshops vi gått igenom, känns som om det finns en vilja att ge oss så mycket att det sker på bekostnad av reflektionen...)

Ett litet musikaliskt inlägg i den politiska debatten..."Balladen om konsevenser"

Det offentliga rummet

Vem äger rätt till det offentliga rummet? Vi alla? ...eller de som har pengar att köpa sig plats, eller kanske den som skriker högst? Jag har inget svar på frågan men jag vill att det ska tillhöra oss alla, vara en gemensam plats där alla har tillåtelse att vara och uttrycka sig.
...men.... nu kommer det som gör att jag känner mig gammal och inskränkt...
Jag erkänner att jag stör mig på klotter, på tags och könsord och söndersparkade busskurer... samtidigt som det finns mycket graffiti som tilltalar mig och "finkultur" i salongerna och på gallerier som jag verkligen inte uppskattar...

Veckans uppgift har varit riktigt rolig. Först fick jag lite inspirationskramp men efter ett besök på platsen och några timmars eftertanke var min idé klar. Jag skulle "flytta in" med min familj, två barn och make, i en blå sandlåda som ägs av familjebstäder.
Efter att jag flyttat in annonserar jag ut min etta m. lock och önskar byta med en trea i samma område. Detta gör jag på lappar som jag sätter upp i trapphusen runt omkring torget med en mailadress på. Tyvärr har det krånglat med mailen och jag har inte haft åtkomst att titta efter respons på min förfrågan.

Tanken med projeket var att väcka lite fler funderingar om vad som är en bostad, vem avgör det? Var får man bo? och vad är trångbott? en svensk tvåbarnsfamilj i en trea eller en romsk familj med fem barn i ett rum och kök?

Trots att min istallation är olagligt så upplevde jag aldrig att det jag gjorde var fel. Kanske beror det på att det är så lätt att ta bort igen, det är inget permanent eller kanske på de positiva reaktioner jag fick av förbipasserande.

Ps: I går, lördag, var jag tillbaka på Axel Dahlstöms torg och titade, min bosättning fanns kvar och var helt orörd. Roligt! Jag hade tänkt städa efter mig men nu fick det stå, jag planerar att åka tillbaka i veckan igen och kolla läget.

På väg!

Äntligen är jag på väg, ser verkligen fram emot denna utbildning!


Efter bara en vecka kan jag redan uppleva att jag ser med nya ögon. ...eller kanske mer som om jag fått ett par glasögon till, ett par med fokus på bild och bildskapande. Denna upplevelse är mycket verklig för mig, verklig och påtaglig.

Av allt roligt och tokigt vi gjort är min personliga favorit den där vi började teckna av stenar som sedan blev tonåringar som fick växa fram utifrån stenarnas karaktärsdrag. Spännande att få ta del av varandras tankar och associationsbanor.

Att få möjlighet att gå och verkligen titta på konst, att få ta mig tid att i lugn och ro ta in det jag ser, har varit en underbar upplevelse.

Bosättandet i Slottsskogen var spännande och inspirerande till en början, att byta plats efter halva tiden var kul. Min kritik inför uppgiften är att vi fick för mycket tid, energin sjönk och jag tröttnade helt enkelt.

Winnerbäck i mitt hjärta...

"...jag dricker glögg med balkongdörren öppen i natt, jag är så trött på alla mail och koder..."

Nybörjare...

Några stapplande steg in i bloggandes värld...
Läskigt och jag vet inte riktigt vad jag skall skriva...

Första veckan har varit fullmatad och omtumlande...hoppas hitta strukturer och mönster snart.