Det offentliga rummet

Vem äger rätt till det offentliga rummet? Vi alla? ...eller de som har pengar att köpa sig plats, eller kanske den som skriker högst? Jag har inget svar på frågan men jag vill att det ska tillhöra oss alla, vara en gemensam plats där alla har tillåtelse att vara och uttrycka sig.
...men.... nu kommer det som gör att jag känner mig gammal och inskränkt...
Jag erkänner att jag stör mig på klotter, på tags och könsord och söndersparkade busskurer... samtidigt som det finns mycket graffiti som tilltalar mig och "finkultur" i salongerna och på gallerier som jag verkligen inte uppskattar...

Veckans uppgift har varit riktigt rolig. Först fick jag lite inspirationskramp men efter ett besök på platsen och några timmars eftertanke var min idé klar. Jag skulle "flytta in" med min familj, två barn och make, i en blå sandlåda som ägs av familjebstäder.
Efter att jag flyttat in annonserar jag ut min etta m. lock och önskar byta med en trea i samma område. Detta gör jag på lappar som jag sätter upp i trapphusen runt omkring torget med en mailadress på. Tyvärr har det krånglat med mailen och jag har inte haft åtkomst att titta efter respons på min förfrågan.

Tanken med projeket var att väcka lite fler funderingar om vad som är en bostad, vem avgör det? Var får man bo? och vad är trångbott? en svensk tvåbarnsfamilj i en trea eller en romsk familj med fem barn i ett rum och kök?

Trots att min istallation är olagligt så upplevde jag aldrig att det jag gjorde var fel. Kanske beror det på att det är så lätt att ta bort igen, det är inget permanent eller kanske på de positiva reaktioner jag fick av förbipasserande.

Ps: I går, lördag, var jag tillbaka på Axel Dahlstöms torg och titade, min bosättning fanns kvar och var helt orörd. Roligt! Jag hade tänkt städa efter mig men nu fick det stå, jag planerar att åka tillbaka i veckan igen och kolla läget.