Utveckling...

Jisses vilket brett ämne vi ska läsa om!

Här i Kinna sitter jag och försöker få hjärnan att vilja utvecklas inom utvecklingspsykologins område men jag har fastnat i måndagens diskussion. Hittar inte riktigt orden och formuleringarna som beskriver hur jag upplevde/upplever situationen i skolan.
Jag har läst Emm´s blogg och tycker hon sätter fingret på mycket av det jag försöker få fram och här kommer ett försök att beskriva hur jag tänker:
Jag personligen tror mycket på att det är ur oordning och kaos som kreativitetev väcks. Att det är när saker och ting inte riktigt blev som vi planerat som hjärnans bipolära struktur hjälper oss att "kunskapa".
Men, för det finns ett men... När jag som deltagare (elev) upplever att ledaren (läraren) abdikerat/inte har koll, även om verkligheten kanske inte är sådan, tappar jag förtroendet och fotfästet och istället för att utvecklas blir jag vilsen och osäker.
Förutsättningen för kvalitativ undervisning handlar enligt mig mycket om att balansera ämnesdidaktiken och den veteskapliga kompetensen. Att var tydlig i sin lärarroll ger en trygghet som gör att deltagarna (eleverna) vågar exprimentera. Det handlar om att släppa dem fria men också om att fånga upp, att finnas där, stadig och trygg.

Lars-Åke Kernell berör detta i "Att finna balanser" (kap 3 s. 81)