LBD 360, nu börjar jag om...igen....

Starten på kursen har varit intensiv. 2 veckor av "Konst och Konstteori" med Beatrice Persson. Efter massor av anteckningar och intensivt arbete slutade det hela med en redovisning utifrån en personligt vald bild.

Nedan kommer min rapport:



Pia Ingelse, ”Durch gegen über“ olja på duk, 150x200cm 2009

 Sittande framför bilden försöker jag beskriva det jag ser.

- Jag ser ett rum, inrett i klassisk 1700-talsstil. Rummet syns inte i sin helhet, utan det är två av fyra väggar som visas. Taket har stuckatur och ljuskrona. Utmed väggarna finns en boasering och både den och taket har gulddekor. En vägg har en ”väggspegel” med en riktig spegel med svart ram. Nedanför denna står en vit möbel, kanske en byrå. Jag ser två vitmålade rokokostolar med stoppade dynor och rygg i rosa. De står invid varsin vägg. Jag ser ett vitt sidobord vid en av stolarna. På de rosa gobelängklädda väggarna hänger tre porträtt med guldramar. Ett är ovalt med en yngre person men pälsmössa eller mycket hår. De andra två är rektangulära och föreställer en man och en kvinna, båda vuxna. Kvinnan har en vit klänning med ett rött ordensband, mannen är klädd i uniform med flera medaljer på bröstet.

Längre fram i rummet står två barn, ganska unga, kanske 4-6 år. Jag misstänker att det är flickor på grund av klädseln. De har likadana kläder och frisyrer. Rosa gymnastikskor, bara ben och knäkorta kjolar. Kjolarna är guldgula och vita i ett gobelängmönster. De har vita linnen och fläta i håret med en rosa snodd. De är ur proportion mot rummet, överdimensionerade. Flickornas ställningar är som om de höll på att få hjälp att ta av en alldeles för trång tröja. De har armarna över huvudet och sitter liksom fast i det som befinner sig kring deras överarmar och övre delen av huvudet. Föremålet flickorna har över armar och ögon ser ut att sitta fast i taket och är mörkt, svart eller mörkblått. Det påminner om lampskärmar eller kanske plisserade kjolar. Under flickorna, på golvet bakom dem breder en mörk yta ut sig. Stämmer inte riktigt med att vara en skugga.

I min dekonstruktion av bilden och det jag ser i den blir det centrala på bilden, som jag ser det, flickorna. Dessa två, likadant klädda, unga flickor som till viss del är gömda. De fyller en stor del av bilden men tillåts inte/vill inte se. Är de på väg att sugas ut ur rummet? Får de näring från eller gömmer sig flickorna i lampskärmarna? Är de två flickor tvillingar eller är det en återupprepning av samma tös? Mörkret på golvet för tankarna till ett framkrypande mörker alternativt ett tillbakadragande detsamma, eller är det kanske en blodfläck?

När jag tittar på bilden kan jag se en postmodernistisk blandning mellan klassiskt måleri och surrealism. Rene Magrittes ”Personal Values”1952 (Magritte) leker med samma typ av differens i perspektiv som Pia Ingelse gör på sin målning och interiören anspelar på det klassiska måleriet med sin rumslighet.

Rene Magrittes ”Personal Values”1952

Motivets surrealism sänder ut fler frågor än svar och detta bidrar till min nyfikenhet. Att försöka att tolka det som kanske inte är meningen att jag ska förstå. Just detta gör verket så appellerande.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om bilden är positiv eller negativt laddad. Väljer jag att tolka den med två flickor som står för ljuset, för upplysning, och jagar bort skuggan och träder in i rummet ut ur ”lampskärmarna” i taket blir det helt annorlunda än om det är tvärt om.

En mörkare avkodning får mig att fundera kring Kajsa Widegrens föreläsning inom kursen LBD 120. Kajsa föreläste om sin avhandling (Widegren, 2010) kring problematiken med begreppet ”flickkonst”. Med feministiskt tolkningsperspektiv skulle jag lätt kunna läsa in en svartare tolkning. Om flickorna förblindas av något ovanifrån och mörkret sakta glider fram ur hörnen för att till slut sluka dem helt blir känslan och mottagandet av verket ett helt annat.

En tolkningsteori som jag blev nyfiken på när det gäller mitt valda motiv var det narrationsteoretiska perspektivet. Kanske är det min bakgrund som teaterlärare och dramapedagog som gör att berättelsen bakom bilden lockar så. Vad är det bilden berättar och vilken är bildens berättelse. Detta är för mig ett nytt sätt att titta på bilder och jag har beställt Scott McClouds bok ”Understanding Comics: The Invisible Art ” för att lära mig mera. (McCloud, 1993)

Konstnären heter Pia Ingelse , född 1967, är uppvuxen och verksam på Gotland. Efter sökande på nätet får jag fram verkets titel ”Durch gegen über“ approximativt översatt: ”till och med, ungefärligt, över”. Medie, material är olja på duk. Verket ingår i en utställning med namnet ”I skydd av ljuset” Gotlands konstmuseum 2010-02-05 – 2010-04-18 (Marusarz, 2010)

Att använda detta verk inom bildundervisningen skulle vara mycket spännande. Bilden jag valt bör, enligt min erfarenhet, vara användbar på både högstadiet och gymnasiet.

Min upplevelse av bilden är att den har många tolkningsmöjligheter och detta gör att jag skulle vilja använda ”Sokratiska samtal” som ingång till verket. (Skolverket, 2010) Att arbeta med” Sokratiska samtal” som metod är en bra ingång till hur vi läser och tolkar bild.

Nästa steg blir då att efteråt gå tillbaka och reflektera kring semiotiken och gruppens dekonstruktion av bilden samt knyta den till konstteorierna.


Referenser:

Ingelse, P. Durch gegen über, 2009. Gotland.

Magritte, R. Personal Values, 1952. Belgien.

Marusarz, A. (den 19 02 2010). Konsten. Hämtat från http://konsten.net/?p=2599 den 15 09 2011

McCloud, S. (1993). Understanding Comics: The Invisible Art.

Skolverket, u. (den 22 09 2010). Skolverket. Hämtat från Sokratiska samtal - stärker analysförmågan: http://www.skolverket.se/utveckling_och_bidrag/vardegrund/demokrati_som_uppdrag/2.2264/sokratiska-samtal-starker-analysformagan-1.135612

Widegren, K. (2010). Ett annat flickrum: Kön, ålder och sexualitet i Maria Lindbergs, Anna Maria Ekstrands och Helene Billgrens flickbilder. Göteborg.