8: Vad , hur och varför....

Jaha...processdagbok och besvarade frågor...

VAD har jag gjort? Efter hällande och drällande och insupande av Kålltorps atmosfär slutar det hela med att jag lämnar spår efter mig...
HUR: I form av fysiska fotspår och uttrampade och urtrampade gamla kängor...
VARFÖR: För att jag ville göra avtryck, för att lämna något av mig själv på en plats som jag innan projektet inte hade någon som helst relation till. En plats om aldrig mer kommer att vara likgiltig för mig, än mindre nu när jag faktiskt lämnat en bit av mig själv kvar.

Efter själva utförandet har jag nu funderat mycket på själva symboliken med min aktion. Om varför jag valde att göra just så. I skrivande stund är jag inte klar med tankarna kring detta och funderar på att spara det till redovisningen...att då redogöra för, att efterkonstruera kanske, meningen bakom handlingen...

Något jag lärt mig och som jag bär med mig på ett alldeles speciellt sätt är spåren spåren lämnat inom mig, tillfredställelsen efter genomförandet som växer som en varm bommulstuss i magen. Känslan av att ha utfört det jag inte vågade, inte riktigt tycker är "rätt" och jag har nu med mig en ökad förståelse för andra som utför liknande handlingar.

Didaktiska reflektioner...om att ta projektet rakt av och implementera i min undervisning? Nej, jag tror att det är för fritt för den skola och de elever jag möter när jag är ute och jobbar. Finns det delar av det sm jag kan använda? Ja, absolut! Att lyfta ut undervisningen från skolan och salarna där tror jag är avgörande i den nya undervisningen som beskrivs i Lgr11 och Gy11. För att möta de, för mig nya, begrepp som vi talar om här på HDK, så som bild-diskurs och den Visual Literacy Bengt Lindgren pratar om måste vi lämna huset och möta omvärlden på plats.

bilden funnen på: http://feber.se/hem/art/174384/lysande_gatukonst/

7: Spår... funna i Kålltorp...

6: om tappade sugar...

Visst kan man köra fast...visst kan det bli fel...då tar man tag i det och ber om extra handledning och så är man tillbaka på banan. Men vad gör jag när jag tappat sugen?

Just nu känner mig trött och sliten och oengagerad...kan inte riktig se någon frågeställning eller någon menig i mitt arbete. Känns bara som om jag går på autopilot och lyfter i den lätta änden...(Kanske är dumt att erkänna...i ett fritt projekt som detta skulle det kanske vara lätt att maska och komma undan med det...?)

Jag har letat fram mina gamla kängor som skomakaren dömt ut, och som jag älskar djupt och innerligt. De ska bli mitt offer. Jag har inhandlat sättlim och fluorescerande (stavas det så?) färg. Jag har varit i Kålltorp för att sätta spår flera gånger och fegat ur...inte vågat. Ja, jag är en fegis också... "/ sen var jag på väg igen, men valde att åka in och sätta mig på skolan istället, kanske för att hitta mod.

Där träffade jag Erika och där någonstand mellan vårt samtal, lunch och skuldreglering hos Arild satte jag ner foten för mig själv...kanske...

I morgon åker i alla fall jag och Erika till Kålltorp tillsammans och då! DÅ! Då ska jag sätta spår...tror jag...




Förvirrad...

 Vaddå didaktik? Vad jag gör? Varför??? ...ingen aning...suck!

5: Vad säger att par hängade skor?

På handledningen förra veckan väcktes frågan om vad det betyder att det finns hängande skor. Jag läser på nätet om många olika orsaker till Shoe tossing...

Det som fastar i mitt sinne och som slår an mina tankar och min idé är denna formulering:

It may also be another manifestation of the human instinct to leave their mark on, and decorate, their surroundings.

Så nu är det det som är kvar...att ge sig ut och dekorera, sätta mitt märke på Kålltorp...med mina skor till hjälp...

4: Yta och om att lämna spår....

Läser i Emelies blogg om att avgränsa och rama in, Erika skriver om yta och Rebecka om en nyfikenhet inför vad som finns bakom alla dessa dörrar...
Jag kan verkligen relatera till dem alla tre... Jag har dokumenterat, fotat ytor och försökt rama in det jag håller på med för att göra det tydligt för mig själv. Jag drivs frammåt av en nyfikenhet inför vad Kålltorp är för en plats. Jag är kvar i undersökandet, utforskandet och dokumenterar vidare...

Vidare funderar jag på, efter att ha vandrat runt och slitit skor, att jag vill sätta spår här, visa att jag varit här på ett sätt som varar, som stannar kvar, sitter fast...

Jag blir inspirerad av Humoristisk gatukonst och alla dessa skor som gör avtryck och som kastas upp för att fastna på el- och telekablar...

Tänker på hur jag ska göra för att lämna permanenta spår...vågar jag?

3: Utredning av snåriga tankar...?

Under dessa dagar har min skissbok varit min blogg och jag har samlat samlat och samlat...idéer, tankar och inspiration. Det har blivit en snårig resa och jag ska försöka förmedla mina tankar här:

D O M A L Å T !

Tålamod baklänges...det ordet hittade jag klottrat spegelvänt vid Redbergsplatsen på en bänk...Gillar det speglevänt...gillar den mening det får i mig att någon valt att skriva baklänges/spegelvänt. Just tålamod krävs för att läsa det lite svårtydda och tålamod är vad jag behöver nu. D O M A L Å T för att få reda i oreda bland tankar och viljor...

Mina tankar rör sig snårigt, jag vill ha ordning, mening...försöker skapa ordning genom att puzzla lägga i ordning de ord som rör sig i mitt huvud...Inspirerad av Wordfeud gör jag mitt eget ordpussel.

 

...vid en av mina dagar när jag flanerar, storsar, promenerar, hajkar, vandranar, dräller och bara går omkring planlöst passerar jag Munkebäcksgymnasiet gamla lokaler som nu står öde. En stor sorgsenhet drabbar mig...jag känner mig tung och får en klump i magen...mina steg saktar in och jag funderar kring varför jag upplever detta jobbiga. Känslan förstärks av en ung kille som sitter helt ensam... Jag återvänder till skolgården två gånger till denna dag i sällskap av andra Drällare. Vid det första av återbesöken sitter grabben kvar. Nu ser vi att han sitter och dricker starköl, fortfarande ensam... Det är torsdag förmiddag... Känslan av ödslighet och sorg har jag svårt att skaka av mig. Kålltorp är en kontrasternas plats för mig.