Nedan kommer jag att haspla ur mig lite frågor och påståenden som jag är nyfiken på att undersöka. Ta det för vad det är, det är inga påstådda åsikter eller sanningar utan frågor jag stött på när jag letat efter en frågeställning...
Vem äger makten att tillskriva sig ett särskilt yrke? Under medeltiden fanns skråväsendet där man gick från lärling till gesäll och om man hade rätt släkt eller ofantlig tur kunde man bli mästare... Nya mästare utsågs av gamla mästare. Kunde man då som nytänkare och innovatör bli mästare eller sågs man som ett hot mot det gamla, beprövade?
Idag pratas det om lärarlegitimation som skall beviljas av skolverket. Finns det utrymme för nytänkande där? ....och har legitimationen någon egentlig relevas för vem som bir en bra lärare?
De bästa pedagogerna, är det de som gått många år i skolan och läst på universitetet eller kan man finna dem bland eldsjälarna, bland lekmännen som har som främsta vilja att lära ut, att dela med sig av sin kunskap för att få sina adepter att växa?
Ämneskunskap, är det det allerådande viktigaste för en lärare? Hur är det med egenskaper som lyhördhet, empati eller starka ledaregenskaper? Kan de uppväga en svagare ämneskunskap?
Kan man i dag med säkerhet veta att man som lärare är den som besitter mest kunskap kring ett visst ämne i klassrummet? Eller är det så att vår roll som den som förmedlar kunskapen är förlegad? Har vi blivit mera av guider och ögonöppnare?
Finns det bara ett sätt att bli lärare?? ...egentligen...
Vad säger man inom folkbildningen, studieförbunden och folkhögskolor, med dess tankar om studiecirklar där man utgår från gruppen som en lärande enhet. Där ligger fokus på att lära av varandra, tillsammans...
Vilken sorts lärare är jag?
Vilken sort lärare vill jag bli?
...vill jag bli lärare?
SW
SvaraRadera