Interkulturalitet...

Tankar kring Interkulturalitet...och vad är det för mig?
Måndagens tankar hos mig, tankar kring hur vi, näst intill omedvetet, sorterar in folk i fack... Hur vi bär med oss fördolda kunskaper/föreställningar och ideér om andra människor som påverkar hur vi bemöter varandra. Hemsk tanke tycker jag samtidigt som Rasoul satte fingret på något verkligt. Visst har jag fördomar och det är nyttigt att bli påmind om dem!

Jag har läst Sara Kardefors bok "Fågelbovägen 32"  Där Karin, den duktiga läkaren tar hand om en kvinna hon möter på en klinik för gömda flyktingar. Katerina besvarar inte Karins ömsinta försök att ta hand om henne. Hon blir istället avståndstagande och det skapas ett avstånd mellan dessa båda kvinnor. Men varför valde Karin att öppna sitt hem för flyktingkvinnan? Vilka är egentligen Karins motiv till handlingen. Är det drivkraften att hjälpa andra? men till vilket pris? Vad är godhet egentligen? Vem är god och varför är man det?
Boken var intressant och gripande och jag kom på mig med att bli heligt förbannad på Karin. Hur långt får man egentligen gå i sitt utnyttjande av andra männsikor i godhetens tecken? Är det okej bara för att man själv upplever det man gör som godhet? Har man inget ansvar för de man trampar ner utmed vägen mot GODHETEN?
Andra tankar som dök upp hos mig när jag läst klart boken känns ganska otäcka...jag tänker att det finns en social vinning i, som om man får extra cred, att man har vänner från andra kulturer. Att man är mera  värd i medelklassen om man har en etninskt blandad vänkrets. Flest världsdelar vinner? Jag kanske är ute och cyklar (hoppas det!) besvara gärna mina tankar...

(  För mig är en vän en vän, oavsett kultur... elller ras... eller tro... eller skostorlek....eller favoritfilm...nja.. filmsmak känns faktiskt viktigt när jag tänker efter lite...man vill ju ha något gemensamt, eller?  <3)


Helt apropå...
Bil inte för manisk...

En Pecha kucha...kommentar till kursplanen för bild...

Bildtext:

• Tillsammans med eleverna, utifrån läroplan och kursplan identifiera målet, vart är vi på väg?
• Visa på startpunkten, här är vi nu.
• Hjälpa till att analysera och sortera bland möjliga vägar och metoder.
• Få eleverna at se strukturer och mönster i sitt arbete.
• Stötta dem i problemslösning, få dem att våga arbeta utanför ramarna.
• Se olika möjliga vägar.
• Stötta i valet! att våga vällja väg.
• Att se sin arbetsprocess, att våga lita på processen
• Nå målet!
• ...eller kanske når de ännu längre... mot stjärnorna och förbi trädtopparna!

En vecka med didaktik

Bengt och Lars-Åke var verkligen ett lyft! Min starkaste upplevelse från veckan var att det var skönt att få lite ”kött på benen”, att få de historiska och teoretiska grunderna inom det yrke jag så småningom kommer att jobba.

Bengt pratar om historia och om utvecklingen i bilden som ämne. Mycket intressant att reflektera kring min egen lärarroll och vilken sorts lärare jag vill bli. Vad vill jag ge eleverna och vilka förväntningar finns på mig, från elever, föräldrar och från läroplan och rektorer? Hur ska jag kunna möta dessa förväntningar på ett bra sätt? Förhoppningsvis kommer jag att bli den lyhörda pedagogiska lärare jag drömmer om…även om jag just nu tvekar MYCKET!

Lars-Åke citerade Imanuel Kant ” Det enda vi ser i världen är det vi pratat med någon om” Kloka ord. Detta är det jag har tyckt varit jobbigt efter flera av våra workshops: För kort tid för gemensam reflektion…ofta har det blivit lite snabbt medan vi måste plocka undan och flera måste springa till bussen (jag tillexempel) Vi skapar vår verklighet i samtal med andra och det kräver att jag får respons på mina tankar av dig och dig och dig… på så sätt kan jag få möjlighet att utvecklas och kanske byta perspektiv, ändra min åsikt och lära mig något nytt…

Jag behöver den gemensamma reflektionen för att växa!

Lars-Åke är en inspirerande och uppmuntrande man. Han får mig att känna tillförsikt inför min framtid som lärare. Han får det komplexa och ibland skrämmande i att vara lärare att låta så lätt… Han fascinerar mig.

Jag är inte den jag

tror att jag är.

Jag är inte den du

tror att jag är.

Jag är den jag tror

att du tror att jag är.

...en liten reflektion på ämnet: Jag blir till i samtalet med dig... om regeringens mål (det är så jag upplever det...) att radera alla ämnen som inte är "hård" kunskap från läroplanen...

http://www.gp.se/kulturnoje/1.501635-eva-lotta-hulten-livskunskap-ett-riktigt-skolamne

Jag och den virituella världen...

Nu har jag lyckts interagera på två nya sätt... skapat en alldeles egen grupp på FB för första gången. "Alternativ inredning"

...och frotterat mig med främlingar och vänner i "Second life". På bilden nedan åker jag droska i Paris med min nye vän Gus. Han tog med mig på en rundtur i Louvren och presenterade mig för sin sl-fru Annie.

Konst för att provocera och utmana...

_Banksys_makabra_Simpsonsintro_

Snabb kommentar om dagen...

Jag är uppriktigt ledsen över att jag var tvungen att lämna föreläsningen av Ove Sernhede på Folkets Hus i Hammarkullen, redan efter halva tiden. Viktiga och intressanta frågor fick mig att tänka ett varv till kring interkulturaliteten. Har inte kommit fram till några svar men jag lämnar Hammarkullen med en större ömjukhet inför dessa ungdommar och de pedagoger som arbetar med dem!

Väl hemma bläddrade jag i en gammal GP och hittade denna artikel som även den berör denna problematik.
http://www.gp.se/kulturnoje/1.459782-vi-maste-tala-mer-om-segregationen

...en kommentar till att jag drog i halvtid...mitt eget fel att jag missat att vi skulle ut till Hammarkullen, för att jag inte kollat upp bloggen tillräckligt sent i söndags och för att jag inte kom ihåg från tidigare information, men... jag skulle önskat att jag fått en liten påminnelse i förra veckan för då hade jag med stor sannorlikhet kunnat fixa barnvakt och fått höra hela föreläsningen... Efterlyser nån idé om hur vi ska göra för att hjälpa varandra hålla koll på sådana här saker...

Utveckling, inveckling och prioriteringar...

Detta lilla får finns i Göteborg och har överlevt klottersaneringen...

Ytterligare en vecka har passerat och visst blir jag klokare...eller? "Ju mer jag lär mig ju större blir insikten i hur lite jag vet" Den gamla klyschan känns allt mer sann.
Lars-Åke Kernell har varit en favorit ett tag och varje gång våra vägar korsas stärks det intrycket. Jag beundrar hans förmåga att lyssna, verkligen lyssna, och lyfta den personen han talar med samtidigt som han väcker nya frågor. Fredagens diskussioner, ja hela idén ring att vi själva väljer en bok utifrån ett givet ämne, var riktigt bra. Många infallsvinklar på utveckling gav utveckling!
Dessutom tyckte jag att det var skönt att få sitta i basgrupperna och få möjlighet att faktiskt lära känna varandra lite mer.

Utveckling inom skolan fortsätter att oroa nu när vi tyvärr får ha kvar Björklund som utbildningsminister och häromdagen läste jag denna artikel som får mig att fundera även över kulturens plats i samhället under de nästkommande fyra åren...
http://www.gp.se/kulturnoje/1.462507-gabriel-bystrom-statsministern-och-kulturen


Susanne ställer frågan:

Hur utvecklas lust att lära i bild?
Min tanke kring det är att lusten kommer ur glädjen att lyckas. Att skapa något man är stolt över. Likväl finns det inget klart svar, svaret varierar nästan lika mycket som det finns elever att entusiasmera. Ett annat svar på frågan kan vara att jag som pedagog skall erbjuda variation och skapa förutsättningar för ett lustfyllt skapande, det är då lusten att skapa utvecklas.

Vidare frågar hon:

Vad kan identitetsskapande betyda och hur kan det utvecklas det genom arbete med bild?
I barns och ungdomar arbete med sig själva på väg mot vuxenlivet kommer identitetsskapandet in. Frågor som – Vem är jag? och – I vilket sammanhang finns jag? är centrala och inom bildämnet finns många områden där detta kan utvecklas. I det utforskande arbetet kring bilder kan eleverna erbjudas möjlighet att utmana och utforska sin egen och andras identiteter. Genom att dessa förutsättningar finns ökar chansen till identitetsskapande.

Den sista frågan Sussanne ställer är:

På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning i utveckling av ditt eget förhållningssätt i lektionsplanering?
Lärandeteorierna ger mig en bas, en kraft, att utveckla min undervisning. Det är genom att ha en förståelse för teorierna jag på bästa sätt kan möta mina deltagare/elever (och deras föräldrar). När jag läser de två sista meningarna känns det som en klyscha tagen ur en text av någon annan, men det är verkligen så jag upplever det. Efter att ha arbetat pedagogiskt under ganska många år med barn och ungdomar har jag upplevt en stor trygghet i att ha just den grund teorierna ger.

Hela dagen med Susanne var mycket givande. Att få fundera kring sitt eget förhållningssätt eget till ämnet och sedan se alla andras kloka tankar gav många nya infallsvinklar. Att bli påmind om att ställa sig frågorna Vad, Hur och Varför inför planeringen av lektioner är bra.

Sedan till den kanske största pärlan med dagen: ”Lektionerna”! Vilka underbara klasskamrater jag har och vilka spännande tankar som väcktes. Tackar för de lektionsplaneringar vi fick ta del av. Den grupp jag deltog i bidrog inte med en så positiv lektionsplanering som omedelbart går att implementera i undervisningen men vår förhoppning var att väcka tankar kring de olika lärteorierna.

Ann S Philgren var en uppfriskande kvinna! Hon utstrålade energi och arbetsglädje och förmedlade sina tankar om Sokratiska samtal på ett mycket inspirerande sätt. Jag är säker på att detta kommer att bli en av de metoder jag använder i min undervisning.

Så till sist…lite om prioriteringar

Jag har en text av en filosofiprofessor som handlar om prioriteringar i livet. Den går ungefär så här: Professorn fyller en glasburk med golfbollar och frågar sina elever om burken är full. Eleverna svarar att det är den. Sedan tar han i tur och ordning fram grus, sand och till sist en kopp kaffe. Efter varje påfyllning av burken ställer han återfrågan om burken är full och eleverna svarar allt mer tvekande ja…

Slutklämmen på övningen är att golfbollarna symboliserar det viktigaste i livet, det vi inte kan vara utan, så som familjen och de nära vännerna, gruset är det som kommer näst som hem och arbete och till sist sanden som symbol för kläder, prylar, tandläkarbesök och småplock. De värden som grus och sand symboliserar kan variera från människa till människa men jag tror att alla kan förstå grundtanken.

Kaffet finns med för att hur fullt livet än är så finns det alltid plats för en kopp kaffe med en vän!

För mig har denna text blivit en sorts guide som jag behöver påminna mig själv om ibland. Vilka är mina golfbollar och vad består mitt grus utav?

Två av mina golfbollar gjorde att jag, helt själviskt, valde att sitta hemma och arbeta i kapp med skolarbete i dag för att kunna tillbringa resten av helgen i deras sällskap! Förlåt kära basgrupp att jag lämnade er i sticket!