Lil kom till mig genom ”Tärningsspelaren”. Varjekapitelsförstaradssjundeord blev min väg in i Lils liv. Jag möter en ung kvinna som är trasig på flera sätt. Jag målade henne först som barn och senare som vuxen. Färgskalan i blekt blå/grått kom till för att jag upplever att det är hennes färg…hon är en peson som smälter in och nästan försvinner... För att komma in djupare i hennes person skapade jag en bild av hennes inre, så som jag tror att hon känner sig.
Detta kändes ändå inte klart. Lil saknade ett ledmotiv och en röst… Jag lyssnade igenom många låtar innan jag hittade Lil i Karin Renbergs ”Någon bröt loss en stjärna” från albumet ”Farväl tristess”. Den låten ÄR Lil! Men hennes röst? Jag hade redan tidigt fastnat på en fråga som jag upplevde var Lils: - Varför har världen så vassa kanter? Den var utgångspunkten för mig när jag jobbade med texten.
Hela arbetet med Lil och hennes person är det samma som när jag arbetar med teater. Att analysera en text och få fram personerna bakom går till på samma sätt. Man ger personerna djup genom att ge dem ledmotiv, favoritfärg, hobby och relationer utanför den text som presenteras i pjäsen. Det är det jag har försökt göra även här…
Hela det processbaserade lärandet harmoniserar med mitt sätt att arbeta med teater. Inom teatern ligger min fokus på processen. Även om målet är viktigt så kommer det mera som en fin bonus efter en väl genomarbetad process.
Nu till själva redovisningen:
När jag skriver detta är det ca 20 timmar kvar tills jag ska ha min "för-redovisning"...men ni kommer att få läsa det först efteråt...
Jag inleder med att säga:
- Nu ska ni få träffa Lil, det tar ungefär 6 minuter så sätt er tillrätta och slut ögonen en stund.
- Ta ett djupt andetag och försök tömma hjärnan på tankar och fokusera på att befinna dig just här och just nu...
- Föreställ dig ett rum i en mindre lägenhet. Golvet är slitet och tapeten omodern. På väggarna syns spår efter tidigare hyresgäster och man kan känna att det har rökts i lägenheten. Genom ventilationen kommer en doft av mat från grannen.
- På soffbordet i vardagsrummet sitter Lil och sminkar sig med en spegel i handen.
Här spelar jag upp ett ljudspår:
Jag låter musiken ebba ut… sedan får åskådarna själva börja prata, tanken är att vänta ut dem, låta dem bryta tystnaden...
När jag sitter här och planerar blir jag nyfiken på:
- Vad förmedlas? Vilka bilder ger mina ord, musiken och den text jag presenterar?
- Vem finner ni i musiken och texten?
- Jag skulle vilja se mina åhörare teckna/måla den Lil de ser… (Alt. beskriv henne med ord…)
En reflektion jag gör när jag funderar kring mitt upplägg är att jag skulle vilja pröva detta som en lektion. Låta eleverna göra den inre resan och sedan förmedla sina tankar och bilder. Låta dem skapa bilder av den person de finner i sitt inre när de lyssnat och sedan diskutera reslutaten. Kanske tolka vidare, utifrån varandras bilder eller diskutera utifrån hur rykten och skvaller kommer till. "Nyheter" som kommer från någon vän eller till och med från en telegrambyrå och sedan broderas ut i det oändliga tills det blir en helt osannolik historia…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar