Här kommer en video som visar en del av konstnären Rob Andrews arbete. Videon är en del av en insamling till ett projekt som nu är i hamn.
fredag 19 april 2013
onsdag 17 april 2013
395 & 440: 6 Tiden rusar, dags för beslut! ...eller...?
Handledning är bra, sägs det... för mig är det en spännande stund där mina tankar som var så klara ställs på ända och skramlas runt som tärningar i en kopp... Nya infallsvinklar och vändandet och vridandet på redan genoförda projekt knyts ihop med det nya och det skapar intressanta korsbefruktningar...
Jag inser att betraktandet och seendet har funnits med mig från början, vem är betraktaren och vem har rätt att bli betraktad, vem äger platsen och rätten att få vila i andras ögon och bara bli sedda. Kan man muta in den rätten? Hota sig till den? Kräva den?
Inspirationsbesök på Konsthallen och Konstmuseet med Nadja gav gamla tankar ny energi.
Spännande bilder av en konstnär vid namn Elin Behrens, bland annat två tillsynes helt svarta tavlor men vid närmare betraktelse ser man skiftningar i ytan och två bilder framträder. Mycket svårt att ta kort på, men om man tittar noga kan man se vad som finns dolt rakt framför oss.
När vi sedan kom in på konstmuseet och tittar in i Bruce Neumans installation med de roterande huvudena som genom att vara så stora och högljudda kräver att jag tittar, att jag betraktar...här finns det något av det jag vill göra...han kommer att bli en del av det som inspirerar mig...
Jag inser att betraktandet och seendet har funnits med mig från början, vem är betraktaren och vem har rätt att bli betraktad, vem äger platsen och rätten att få vila i andras ögon och bara bli sedda. Kan man muta in den rätten? Hota sig till den? Kräva den?
Inspirationsbesök på Konsthallen och Konstmuseet med Nadja gav gamla tankar ny energi.
Spännande bilder av en konstnär vid namn Elin Behrens, bland annat två tillsynes helt svarta tavlor men vid närmare betraktelse ser man skiftningar i ytan och två bilder framträder. Mycket svårt att ta kort på, men om man tittar noga kan man se vad som finns dolt rakt framför oss.
När vi sedan kom in på konstmuseet och tittar in i Bruce Neumans installation med de roterande huvudena som genom att vara så stora och högljudda kräver att jag tittar, att jag betraktar...här finns det något av det jag vill göra...han kommer att bli en del av det som inspirerar mig...
Bruce Nauman
Parallellt med detta finns min andra gestaltning, den som ska ske i Kinna den 27/4. Polisen är kontaktad och jag väntar på besked från kommunen. Handel i Mark, den lokala köpmannaföreningen, är vidtalat och hjälper till med marknadsförningen genom att nämna mig i sin annons inför den "shoppinghelg" som sammanfaller med min performance. Materialet är ihopsamlat till 90% och jag har fått tag på 8 personer som blir mina genomförare.
söndag 14 april 2013
395 & 440: 5 kortkort från mig...
Två handledningar har gett mig luft under vingarna och jag har en något klarare bild av vad jag vill med min gestaltning.
Jag börjar med att göra som planerat den 27/4 men lämnar det öppet om det är samma sak som kommer att ske på pedagogen...
(Jag är orolig att jag inte kommer åt det jag vill nå med min gestaltning på det sättet...så jag planerar för en annan form av redovisning till pedagogen.)
Det känns viktigt med publiken och kontakten med dem, men som betraktare och passiva mottagare. Jag är också nyfiken på vilka normer jag har att förhålla mig till när det handlar om min rätt till plats i rummet...min rätt att få ta plats och breda ut mig som kvinna, medelålders och rundare än genomsnittet.
Jag vill utmana mig själv, den tidigare tanken att tvinga besökarna att bygga kändes inte rätt, det blev till en Work Shop i mitt huvud och det är jag inte intresserad av att undersöka. Dessutom är det något jag jobbat med ganska mycket tidigare.
Jag börjar med att göra som planerat den 27/4 men lämnar det öppet om det är samma sak som kommer att ske på pedagogen...
(Jag är orolig att jag inte kommer åt det jag vill nå med min gestaltning på det sättet...så jag planerar för en annan form av redovisning till pedagogen.)
Det känns viktigt med publiken och kontakten med dem, men som betraktare och passiva mottagare. Jag är också nyfiken på vilka normer jag har att förhålla mig till när det handlar om min rätt till plats i rummet...min rätt att få ta plats och breda ut mig som kvinna, medelålders och rundare än genomsnittet.
Jag vill utmana mig själv, den tidigare tanken att tvinga besökarna att bygga kändes inte rätt, det blev till en Work Shop i mitt huvud och det är jag inte intresserad av att undersöka. Dessutom är det något jag jobbat med ganska mycket tidigare.
tisdag 9 april 2013
395 & 440: 4 ihopsamling och konkretisering... samt några bilder från Workshopen...
....samlade tankar tänkte jag plita ner här men hur ska det gå till när allt far omkring som en sandstorm i huvudet. Ska jag göra om min performance till ett interaktivt byggande vid redovisningen på pedagogen, där jag tar rollen som "byggledare" och vad vinner jag på det. Vad når jag då som jag inte når när jag genomför det utan att involvera betraktarna. Vad är syftet och vad är mitt mål?
Jag tror jag måste backa lite i mina egna tankar...
När jag inför kursen funderade kring vad jag vill göra låg fokus på att genomföra ett eller flera performance och sedan skriva om mötet med publiken och de reaktioner jag nåt ut med. Vad av det jag vill förmedla når ut? Frågeställningen kom sig av den performance jag gjorde i 370 kursen, att jag hade en bild av vad jag visade som något på gränsen för privat men det hela togs emot som något mera allmängiltigt, något som alla kan känna igen sig i. Det väckte en nyfikenhet hos mig kring vad det är som händer när man betraktar performaiv konst. Vad tas emot, vilka blir reaktionerna...
Åter till redovisningen på pedagogen...ska jag gå in och göra det som en workshop? En kul idé men är de detta jag vill, är det då jag når det jag är ute efter? Har jag inte tillräcklig erfarenhet av att leda redan? Kanske är det mitt eget gestaltande jag behöver öva på och utmanas i för att slipa mina skills på att få publiken att känna och uppleva just det jag vill...att få dem dit jag vill i tanke och känsla...
Tankarna vandrar vidare medan jag fortsätter att förbereda. Idag har jag mailat en kontakt kring tillstånd för mitt verk och varit på brädgården. Nu har jag 100 brädbitar men tänker att jag behöver det x 4...minst. Får nog leta upp fler brädgårdar för att få ihop tillräckligt med material...
Jag tror jag måste backa lite i mina egna tankar...
När jag inför kursen funderade kring vad jag vill göra låg fokus på att genomföra ett eller flera performance och sedan skriva om mötet med publiken och de reaktioner jag nåt ut med. Vad av det jag vill förmedla når ut? Frågeställningen kom sig av den performance jag gjorde i 370 kursen, att jag hade en bild av vad jag visade som något på gränsen för privat men det hela togs emot som något mera allmängiltigt, något som alla kan känna igen sig i. Det väckte en nyfikenhet hos mig kring vad det är som händer när man betraktar performaiv konst. Vad tas emot, vilka blir reaktionerna...
Åter till redovisningen på pedagogen...ska jag gå in och göra det som en workshop? En kul idé men är de detta jag vill, är det då jag når det jag är ute efter? Har jag inte tillräcklig erfarenhet av att leda redan? Kanske är det mitt eget gestaltande jag behöver öva på och utmanas i för att slipa mina skills på att få publiken att känna och uppleva just det jag vill...att få dem dit jag vill i tanke och känsla...
En kort paus i tänkanden och lite bildförmedling av min tillverkning och uppsättning av klistermärken från workshopen förra veckan.
Det hela började med ett samarbete, jag fick ett klistermärke av Nadja med en man och en pratbubbla. Pratbubblan var förbered med understäck att fylla i. Sedan ledde det ena till det andra...
Tankarna vandrar vidare medan jag fortsätter att förbereda. Idag har jag mailat en kontakt kring tillstånd för mitt verk och varit på brädgården. Nu har jag 100 brädbitar men tänker att jag behöver det x 4...minst. Får nog leta upp fler brädgårdar för att få ihop tillräckligt med material...
söndag 7 april 2013
395 & 440: 3:2 Släkten fortsätter...
Ett litet komplement till dagens blogg, lite länkar och bilder som jag inte klarade av att lägga till via telefonen.
Denna bild på eldcirkeln hittade jag bland Irländaren Gerry Barrys land art.
Teaterkonstinspiratörer och förebilder i korthet:
&
Bild/skulpturinspiratörer och förebilder:
Roy Friberg
Lars Lerin
Lena Cronqvist
När jag googlade runt lite efter bilder på arbeten som påminner om det jag gör nu så stötte jag på en annan kändis...Mattias Gunnarsson och ett verk från ett projekt i Bottna.
En bild till från Bottna Land Art av Anette Zeilon
Denna bild på eldcirkeln hittade jag bland Irländaren Gerry Barrys land art.
Som det känns nu så vill jag fortsätta att arbeta med att utveckla den performativa sidan av mitt skapande och kanske fokusera på görandet ett tag...de pedagogiska kopplingarna och reflektionerna får komma sedan...
395 & 440: 3 Släkten är värst?
Att få in en blogg innan 18 i kväll blir inte lätt... har jobbat hela helgen och slutar först 18 i kväll.
Tankarna kring mitt arbete är fortfarande inte klara, vad vill jag och vart är jag på väg?
I väntan på klarhet börjar jag fundera kring mitt konstnärliga släktträd...
Var har jag mina rötter? Egentligen...
Jag står mitt liksom emellan scen och bildkonst. Den ena delen av trädet är ganska tydlig, där släktforskare jag för ganska länge sedan och kom fram till att teaterrötterna hittar jag hos Brecht, i viss mån Stanislavskij samt Keith Johnston. Samtida inspiration får jag av Mattias Andersson på Backateatern. Dessa är både inspirationskällor och personer jag ser ett släktskap hos i mitt eget arbete.
Att hitta förfäder inom bildkonsten är svårare. Jag har en förkärlek till det melankoliska och lite dystra, till konst som skakar om mig lite och manar till eftertanke. I samtidskonsten dyker namn som Lena Cronqvist, Roy Friberg och Lars Lerin upp. Jag tilltalas av deras konst, formspråk och färgskalor...
Mittemellan dessa två grenar finns en nyare gren med performanceartister som jag bara just börjat utforska....
Just nu består grenarna av de konstnärer med sitt arbetssätt / färg-formspråk som tilltalar mej på olika sätt. Ska bli spännande att fortsatta släktforskare och se var jag kan hitta de släkttrådar som mera går hand i hand med mitt eget arbete.
Fragmentariskt och virrigt skrivet på telefonen...
Ps: jag kompletterar med länkar när jag kommer till min dator...efter 19 i kväll!
Tankarna kring mitt arbete är fortfarande inte klara, vad vill jag och vart är jag på väg?
I väntan på klarhet börjar jag fundera kring mitt konstnärliga släktträd...
Var har jag mina rötter? Egentligen...
Jag står mitt liksom emellan scen och bildkonst. Den ena delen av trädet är ganska tydlig, där släktforskare jag för ganska länge sedan och kom fram till att teaterrötterna hittar jag hos Brecht, i viss mån Stanislavskij samt Keith Johnston. Samtida inspiration får jag av Mattias Andersson på Backateatern. Dessa är både inspirationskällor och personer jag ser ett släktskap hos i mitt eget arbete.
Att hitta förfäder inom bildkonsten är svårare. Jag har en förkärlek till det melankoliska och lite dystra, till konst som skakar om mig lite och manar till eftertanke. I samtidskonsten dyker namn som Lena Cronqvist, Roy Friberg och Lars Lerin upp. Jag tilltalas av deras konst, formspråk och färgskalor...
Mittemellan dessa två grenar finns en nyare gren med performanceartister som jag bara just börjat utforska....
Just nu består grenarna av de konstnärer med sitt arbetssätt / färg-formspråk som tilltalar mej på olika sätt. Ska bli spännande att fortsatta släktforskare och se var jag kan hitta de släkttrådar som mera går hand i hand med mitt eget arbete.
Fragmentariskt och virrigt skrivet på telefonen...
Ps: jag kompletterar med länkar när jag kommer till min dator...efter 19 i kväll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)