Jag inser att betraktandet och seendet har funnits med mig från början, vem är betraktaren och vem har rätt att bli betraktad, vem äger platsen och rätten att få vila i andras ögon och bara bli sedda. Kan man muta in den rätten? Hota sig till den? Kräva den?
Inspirationsbesök på Konsthallen och Konstmuseet med Nadja gav gamla tankar ny energi.
Spännande bilder av en konstnär vid namn Elin Behrens, bland annat två tillsynes helt svarta tavlor men vid närmare betraktelse ser man skiftningar i ytan och två bilder framträder. Mycket svårt att ta kort på, men om man tittar noga kan man se vad som finns dolt rakt framför oss.
När vi sedan kom in på konstmuseet och tittar in i Bruce Neumans installation med de roterande huvudena som genom att vara så stora och högljudda kräver att jag tittar, att jag betraktar...här finns det något av det jag vill göra...han kommer att bli en del av det som inspirerar mig...
Bruce Nauman
Parallellt med detta finns min andra gestaltning, den som ska ske i Kinna den 27/4. Polisen är kontaktad och jag väntar på besked från kommunen. Handel i Mark, den lokala köpmannaföreningen, är vidtalat och hjälper till med marknadsförningen genom att nämna mig i sin annons inför den "shoppinghelg" som sammanfaller med min performance. Materialet är ihopsamlat till 90% och jag har fått tag på 8 personer som blir mina genomförare.
Det där med de två tavlorna var häftigt. :)
SvaraRaderaLäser det du skriver här om handledningen... Det får mig att tänka på en bekant i Uddevalla som pluggar till lärare hon med och är i samma skede låter det som, handledning, tentor etc.
Inte mycket av det där som jag är införstådd i men det verkar lite nervöst och tufft, en prövning eller hur jag ska formulera mig. (kanske inte rätt ordval men ändå...) :p
Det är inte helt lätt o bli lärare om man säger så. Det känns inte så för mig i alla fall när jag läser/lyssnar på er två som närmar sig slutmålet.
Håller tummarna för dig vännen.