Gestaltningsblogg 6

Tilt i hjärnan... kommer inte loss från mina ögon....

Jag målar med akryl...inget jag brukar hålla på med men det är kul. Och aldrig förr har jag arbetat i så stort format. Ibland när jag går i rummet känner jag mig iaktagen av dessa jätteögon...

Detta är bilder under arbete...Finslipar fortfarande på att få fram rätt känsla... Tavlorna ovan är i gråskala även i orginal, skissen var i kol och hade då ett argt uttryck men nu känner jag att de mest ser drogade ut...

Helgen tllbringade jag i Ale vid Vikingagården där och sov i tält...det var kallt! och aldeles underbart. Strax innan gillet på lördagskväll satt jag framför elden utanför tältet och filosoferade kring mitt projekt... alla dessa konflikter vi går och bär inom oss varje dag... Som jag tycker verkar vara förvånansvärt lätta att plocka fram när jag kommer med kameran. En liten uppmaning och så har man det där...ilskan som finns bakom någont gammalt groll. Allt detta vi bär med oss, hur påverkar det oss? Hur mycket av det vi har i våra ryggsäckar bär vi med som en negativ last?  

Jag är övertygad om att det påverkar oss och att det är en del av dem vi är. Allt vi går igenom bär vi med oss och när vi stöter på en liknande situation reagerar vi på den utifrån tidigare erfarenheter. Ofta tror jag att vi plockar fram våra tidiger erfarenheter på ett possitivt sätt och lär oss nytt men så ibland, när livet har levts i motvind ett tag, kommer den negativa lasten i ryggsäcken fram och vi reagerar på ett mindre smickrande sätt. Aggresion och alla taggarna utåt...

Alla mina ögon ruvar ju på olika konflikter som jag samlat i en liten bok...stora som små. Dom finns där men vill liksom vara i fred. vara det som är, inte uppförstorade eller konkretiserade...jag har skissat kring orden nästan varje dag men det blir liksom bara ...skrot... det kanske är så att orden bakom konflikterna behöver vara just ....ord....

Inspirerad av Sophia lägger jag in en dikt av min favoritpoet, Lina Ekdahl.

Konflikten är löst

Nu säger jag det för allra sista gången

Sluta nu

Om jag ser någon av er skjuta en gång till

då blir det ingen efterrätt

Hör ni inte vad jag säger!

Då tar jag pistolerna

och gevären och granaterna och kanonerna.

Då kan ni inte ha dom

om ni bara håller på och skjuter på varandra hela tiden

Nu får det vara slut.

Jag bryr mig inte om vem det var som började.

Det spelar ingen roll.

Sluta döda nu.

Sluta kriga.

Nu räcker det.

Nu får det vara slut.

Titta här vad tråkigt det ser ut,

trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt.

Ingen mat finns det, allt är förstört.

Nu får det vara nog. Nu får ni säga förlåt.

Gör det.

Säg förlåt till varandra.

Ja gärna.

Jag förlåter dig gärna säger man när någon säger förlåt.

Nu får vi hjälpas åt att bygga upp städerna,

ta hand om dom övergivna människorna.

läka såren

och aldrig, aldrig göra om sådana här dumheter igen.

Nu äter vi risalamalta.

"Lina Ekdahl"

Gestaltningsblogg 5

Vill börja med en kommentar till Gruppen! Tack! jag är så glad att just ni är i min grupp. Ni är fantastiska och era projekt är så spänande och att bara få vara med och lyssna på er ger mig massor av energi!

I fredags gick jag från handledningen med massor av tankar, både goda och en del mörkare, men med en riktigt go känsla i kroppen av att vara på rätt väg....men sen var det stopp. Jag har nog kört fast en aning, men inte riktigt (det skulle jag ju aldrig erkänna i så fall...)

Se och bli sedd...fast i blicken och blicken fast. ...och jag sitter fast...eller tar en paus...

Jag jobbar vidare med mina foton och håller på och redigerar klart de kort jag tagit fram till nu. Dessutom har jag börjat måla tre tavlor med ett par ögon på. Alltså, jag har delat upp bilden av ögonen i tre delar och målar varje del på en enskild tavla, på linnepannå i A3 format. (foto kommer...) Får se till vad och om jag kommer använda dem... men de pockade på och bara ville bli gjorda.... så jag lyssnar och lyder.

Denna resa som jag just nu gör, handlar, för mig, mycket om att våga lita till processen. Jag har lärt mig att hitta lugnet i pauserna och låta mina tankar flyta fritt. Det är då, i dessa mellanrum i livet jag har mina mest kreativa ögonblick.

Lita på att det är en ögonöppnare för mig! Jag har alltid haft många järn i elden och fyllt livet med projekt och trivts väldigt bra med det. Jag har funnit fantastisk energi i att vara aktiv, alla dygnets timmar. Men nu behöver jag pauserna, mellanrummen, reflektionen...mycket!

Denna nya insikt...jag funderar kring orsaken... är det så enkelt att det är åldern? jag tror inte det... eller har det egentligen alltid varit så? Svaret på frågan får anstå till en annan blogg...för jag har inget svar i nuläget. Jag ska reflektera kring detta! 

Att hålla fokus på processen och inte på produkten är ett arbetssätt jag är väl bekant med och som jag tillämpar i arbetet som dramapedagog. Då är vägen målet precis som nu. Ändå har det varit lite svårt här...det är nog så att när det kommer till bild har jag jobbat med målet i fokus tidigare och det kan ta tid att lära gamla hundar sitta...men jag kämpar på.

Gestaltningsblogg 4

I det monotona arbetet med att tvätta, slipa, tvätta igen och måla och måla vår båt under påsken lyckades jag fånga något... en tanke som funnist där, strax utanför det nåbara... det är inget revolutionerande, men ändå intressant...

Unns förpik, med ny färg på insidan av skrovet...än är det långt kvar till sjösättning

Det handlar om att ha ögonen på sig. Eller att se, att bli sedd. Att vara iaktagen, men ändå inte sedd, att vara osynlig... Det finns en konflikt i ögonens möte.

Att möta någons blick...behagligt men samtidigt obehagligt. 

Vad är det jag ser i dina ögon, i din blick som låser fast min?

Vad är det jag ser i det flyktiga mötet med de främmande ögonen på bussen?

Vad kan jag läsa i de vänliga ögonen hos en vän som hastigt skuggas av en tyngre tanke än den sorglöshet som fanns där nyss.

Vad är det för obehag det finns i att möta en blick som dröjer kvar en stund för länge...medans samma tidsrymd men med en annan blick i min väcker de varmaste av känslor...

Jag arbetar vidare med min fotografering. Fotar arga ögon. Att fånga det ilskna bakom konflikter blir mer och mer intressant. Jag har kommit på hur jag ska fråga för att få fram det uttryck jag är ute efter. Det gör att jag kan ta färre kort och få ett mindre omfattande material att bearbeta. Det spar tid...

Jag har gjort en liten testutskrift av ögonen jag redigerat. Desutom har jag tillvekat en våg/mobil som jag funderar på att ha med...kanske något som åskådarna hjälper mig att fylla med ord på konflikter/lösningar eller oro...

Jag tar med och visar på handledningen på fredag. ...men...eftersom jag lovat mina "objekt" att inte lägga ut dem på nätet blir det ingen bild här. Förlåt... Förhoppningsvis resulterar detta arbete i någon form av utställning på HDK i slutet på maj. Välkommen att titta då...

Gestaltningsblogg 3

Under handledningen förra veckan fick jag i uppdrag att fota främlingar och att åka buss. Bussåkande har det blivit men ännu har jag inte hittat det jag söker i detta. Kameran är med mig hela tiden och nu har jag massor av material att arbeta vidare med.

Ytterligare en vecka har gått och jag och dottern har slutit fred. Jag får måla av hennes fåglar och hon hjälper mig genom att rita nya så att vi kan utöka vår repertoar. Planen för dessa fåglar ligger helt utanför detta projektet så jag arbetar vidare med dem hemma och går vidare här på bloggen.

Hemma firade vi freden med att baka och äta smarriga Påsk-cupcakes i mini format. Dottern blandade och garnerade och jag fick sköta ugnen (...och disken)

Arga ögon... där är jag nu. Kameran är med mig hela tiden och jag har fotat massor, vänner och främlingar, poliser, barn och pensionärer...

Dessa ögon tillhör en liten tjej, full av skratt, på ca 10 år. Henne hittade jag utanför NK där hon försökte få stressade och snåla göteborgare att köpa majblommor. Jag frågade om jag fick fota henne och det ville hon gärna. Jag förklarade vad jag skulle ha kortet till och att jag ville att hon skulle tänka på någon eller något hon var arg på. Hon blängde till och jag fotade. Efteråt frågade jag vad hon tänkte på. - Min bror, sa hon med bett i rösten.
Min konfliktbok är full av liknande beskrivningar av fotosituationer... I dessa beskrivningar finns allt från det mest banala till starka konflikter. Jag tänker: Finns det förbjudna konflikter? Sådana man absolut inte kan tala om? Var går i så fall gränsen och vem avgör vad som är okej?  En spännande process som ännu inte känns klar...Jag är i samlarfasen och trivs där just nu, och tänker fortsätta vara kvar här en vecka till...minst...

Redigeringen av korten har varit ett problem för mig men det löste sig tack vare Lisa som tipsade om Pixlar.
Tusen tack!

...Till sist lite om det där flyktiga som gömmer sig i det undermedvetna...det som kommer till mig i livets vila, under reflektionstiden, när alla måsten tar paus... Det finns där men ännu har jag inget konkret. Jag känner att något pockar på min uppmärksamhet och jag letar vidare i mellanrummen...

Vilket pris har vänskap?

Gestaltningsblogg 2

På väg nu då? Jag vet inte riktigt vart jag är på väg men jag har två linjer av konflikt som jag arbetar med.

Del 1: Efter att jag ritat av min dotters fåglar som jag tycker är underbara uppstod en konflikt här hemma. Hon blev jättearg för att jag härmade henne och ville inte att jag skulle göra det. Det väckte frågor inom mig. Får man sno idéer från sina barn? Får man sno idéer från andra? Eller kallas det att kanske att inspireras. När är det okej att härmas? Har inga svar på dessa frågor ännu, men jag tänker att alla mina alster kommer ju till ur någon form av inspiration av annat jag sett. Vem kan avgöra vad som är helt nytänkande och ”ickegjort”.

Trots dotterns protester förvandlar jag nu hennes tvådimensionella fåglar till 3D med hjälp av ståltråd gips och lera… vi får se hur detta slutar.

Till helgen är det planerat att jag ska få en liten kurs i hur man får igång svets och skärbrännare. Spännande! Jag har velat detta så länge så det ska bli riktigt kul att faktiskt få komma till att göra nu!

Del 2: Ögon i konflikt. Kan man fånga människors blick i en konfliktsituation med kameran? Jag ska i alla fall försöka. I eftermiddag har jag planerat att åka in till Kinna och stoppa folk på gatan och se om jag kan få några ”arga ögon” med mig hem. Jag tänker mig att avidentifiera människorna på bilderna genom att bara ta med just ögonen. Hur jag eventuellt ska presentera detta har jag ännu inte bestämt, kanske med foto eller kanske teckna av i kol… Jag tänker testa mig fram till den metod jag upplever ger mest när det kommer till konfliktkänslan.

Detta är en bild av mina ögon, sedda ur mina ögon, tecknade av mig i kol...

 Too cool for school handlar om en tatuerad lärare som sticker ut... men som faktiskt får stöd av skolnämnd, rektor, föräldrar och elever. Min konflikttanke i detta berör mera hur mycket "ofentlig person" är man som lärare? Vad ska man tåla när det kommer tillpåhopp på ens person?

Sedan är det en sak till… det far flyktiga tankar i mitt huvud kring konflikt som jag inte riktigt kan fånga. Det finns i periferin, kittlande och undflyende… det känns spännande. Ska bli kul att se om jag lyckas fånga detta och se var det för mig!

Konflikt och kaos i hjärnan…

Kan inte riktigt fokusera på uppgiften att formulera något innan fredag inför gestaltningsprojektet. Just nu hänger Tarjas uppgift över mig och stjäl allt uppmärksamhet samtidigt som paradoxalt nog gestaltningsuppgiften gör att det är svårt att komma någon vart med alla bedömningsmatriser och tankarna bara irrar runt och förbi som irriterande bananflugor. Snacka om konflikt!

Jag ser konflikter överallt och hela tiden

I lärarnas tidning läser jag om forskningen som visar på risker med för stora barngrupper samtidigt som Björklund propagerar för katederundervisning i helklass.  Lärarnas tidning   Intressekonflikt?

I morgon är det VFU-onsdag och vilket tema ska vi ha? Du gissade rätt!
Konflikthantering!

Grannens ungkatt spatserar fram och åter på vår altan och gör vår gamle, kastrerade, late hankatt alldeles tossig. Han får för sig att gå ut och jaga bort inkräktaren, men ute är det blött så han vänder och går in i värmen igen.
Inre konflikt?

Det jag kan konstatera är att min hjärna arbetar för högtryck utan att jag kan riktigt styra just nu och det känns som om det är så jag måste jobba. Låta hjärnan få utrymme att bearbeta alla tankar så agerar jag stenograf. Jag har skaffat en ny skissbok där jag skriver och klistrar in tankar och saker som inspirerar eller upprör kring temat Konflikt.

...Jag tränar på att låta processen ha sin gång utan att fokusera på målet... i alla fall inte ännu…