5: Kvar i ett inte....

Som ni som följer bloggen säkert förstått så sker det inte mycket aktivitet just nu. Varken här eller i ateljén. Livet har sagt till mig att varva ner och hur mycket det än tar emot så kanske jag måste inse att ett dygn bara består av 24 timmar och att jag bör sova 7 av dessa...minst...

Ett klokt val kanske är att gå ner och läsa denna kurs på halvfart?

Här kommer i alla fall lite bilder på vad jag har påbörjat i måleri...

Allt jag målar målar jag över igen och igen och igen...

4: Cia "Pollyanna" Freding

På handledningen sist pratade vi mycket om att ta makten över tekniken och Mattias uppmanade mig att gå tillbaka till grunderna och måla till exempel stilleben och bara nöta, nöta, nöta... och visst det är så man tar makten över situationen. men...jag har inte målat alls sedan förra handledningen...
Jag gick därifrån med kraft och tänkte att det är klart att jag ska måla...sen drabbades jag av livet...

- När jag var i yngre tonåren läste jag böckerna om "Pollyanna" en flicka som växte upp ensam med sin far som var en fattig missionspräst någonstans i Amerika. Hon saknade leksaker och när de emellanåt fick en låda med saker snälla människor skänkt önskade hon att någon skulle ha lagt ner en docka. Tyvärr fanns ingen docka utan istället ett par gamla kryckor och då föddes "Pollyanna-leken". Det var då hon började tänka att hon kunde ju vara glad för att hon inte behövde kryckorna istället för att deppa ihop över den saknade dockan... Pollyanna har dessutom en okuvliga tro på andra människors goda avsikter.

En klämkäck berättelse men det finns något i inställningen till tingens ordning som hängt med mig genom livet. Jag är en possitiv person, jag tror mina medmänniskor om gott. Min inställning är oftast att det omöjliga tar bara lite längre tid...När saker och ting går emot mig brukar jag kunna spotta i nävarna och säga till mig själv att det bara är att bryta ihop och komma igen... Kämpa på, var en duktig flicka...

Men inte nu.

Jag har gått ner i ateljen otaliga gånger sedan i torsdags och inte kommit mig för att ens klämma ut färg ur tuben...Jag är ingen duktig flicka och jag vill inte vara det nu.

Just nu står jag bara stilla och har låtit tingens ordning få makten över mig. Jag är lamslagen och att erkänna det, och skriva denna blogg, har varit en mara....

Jag behöver verkligen handledning nu!

3: "Jag kan måla"

Reflektion efter förra blogginlägget tillsammans med handledning för mig en bit frammåt...jag vågar visa det jag gjort och jag är inte helt skräckslagen inför "bedömning" av mina alster....

Min grundinställning har alltid varit att alla kan måla...även om jag tvekar inför min egen förmåga. För visst är det så? Att alla kan? I alla fall från början, när man är barn... Barn har ett otroligt bildspråk som någnstans på vägen begränsas...

6 år

6 år

Jag tror att jag fastnade där, i begränsningen någonstans på mellanstadeiet, när alla ville måla lika och dessutom så verklighetstroget som möjligt. Och eftersom jag var en "duktig flicka" lät jag mig ledas in i denna ganska snäva ram kring vad som är "att måla".

Mina bilder blir naiva i sitt uttryck, men det gör inget längre...jag målar så som jag vill för att jag gillar det... ...trots denna insikt sitter det en liten Jante på axeln och säger att det inte duger...jag övar och övar för att bli säkrare på min egen tro, för att ta makten över situationen!

Jag fick uppmaningen: Måla av några av dina fotade "ytor" (från en tidigare kurs) och addera sedan något utifrån den imaginära figuren Lil. (Hon är också från en tidigare kurs...)
Ovan ett exempel, på nästa handledning kommer jag att presentera någon eller några till...

Ursprungsbild...

2: "Jag kan inte måla"

 

Ett kort inlägg kantat av barnmigrän och magsjuka...

Rubriken säger det: Jag kan INTE måla, JAG kan inte måla... var betoningen ligger finns hos läsaren. Innebörden blir annorlunda fast orden är desamma... Jag kan inte måla (för att jag har sjuka barn) eller (för att jag saknar material)
Makten över innebörden ligger hos dig just nu, för jag tänker inte fötydliga mitt påstående här och nu. Återkommer till det senare!

Abstrakt måleri...jag försöker måla, med akryl, men ögat söker skapa ordning, mening och mönster i bilderna...

Akryl på ritpapper A3

Akryl akvarellpapper

Akryl på akvarellpapper

akryl och gips på trä

Än så länge ligger makten hos färgerna, hos materialet, men jag har inte gett upp. Det kommer mera bilder senare!

Makt och maktstrukturer dyker upp i alla sammanhang, jag ser det och upplever det överallt...

Makt - kopplar till Brecht och kursen i dramatik på HSM med Robert Lyons. Skådespelarens makt att drabba sin publik med vridningar av verkligheten som får det att vända sig i magen...

Livet handlar om att ge Makt, genom att tillåta, titta bort eller aktivt stödja...Vi gör aktiva val som resulterar i att vi överlämnar, ger, tillåter andra att få, eller för den delen ta makt från och över oss.

En annan reflektion handlar om att ta makt över sitt eget liv: om att ta sitt liv när man själv vill. ...eller handlar det om, som vi pratade om på förra handledningen, att ta makten över situationen?

Är kvar i målandet, brottandet med färgerna och de abstrakta formerna samt vad MAKT egentligen betyder för mig och från vilket håll jag vill angripa.

1: Gestaltning igen!

Fjärde terminen på HDK och det är enbart gestaltning som gäller. Tankar inför denna kurs, med namnet 430, har varit att försöka utmana mig på områden där jag inte känner mig så hemma...våga utforska nya marker...till exempel måleri. Mina tidigare arbeten har resluterat i foto, skulptur, street art och perfomativ konst.

Efter första handledning bestämde vi oss för att besöka Konstmuseet, i första hand "Stena 15", samt Magasinsgatan 3 och  Ann-Sofie Sidén och Jonathan Beplers kortfilm om livet bakom kulisserna på Kungliga Dramaten i Stockholm för att söka inspiration och ett tema...

På konstmuseet visades ett urval av de stipendiater som mottagit Sten A Olssons kulturstipendie genom åren. Där fastnade jag främst för en konstnär som använder sig av pastellfärger och raka former. Bilderna blir tilltalande samtidigt som de stör mig. De väcker både harmoni och oro i kroppen på ett spännande sätt. Konstnären heter Jens Fänge.

Temat blev MAKT...

Det känns spännande att utforska. Vem har makt? Kan man ta sig makt eller är det något andra måste tillskriva ens person?



5: Personlig och privat.

Efter att ha jobbat med gestltning nu i olika former i tre terminer blir mitt arbete allt mer privat. Privat lite förbi den gräns som känns behaglig och okej. Jag rör mig i gränslandet och undersöker var min absoluta gräns går... Jag vet att jag upplevs som en lärare som får en nära relation med mina elever. Vissa anser att den är för nära, att jag är för privat. Själv håller jag inte med och tycker jag att det är upp till varje person att utforska och känna in var gränsen går.

Jag vill även undersöka vad som finns innanför mitt skal och vad är det av det som syns på utsidan. Hur transparent är jag egentligen. Är det så att de som säger att jag är för privat har rätt. Bubblar jag ur mig för mycket av mig själv så till den grad att andra blir obehagliga till mods? Om så är fallet...hur blir jag då bättre på att dölja mig själv...hur upprätthåller jag en profressionell distans...eller är det det jag vill egentligen?

Grävadet och forskandet fortsätter och en sorts gestaltning börjar ta form...må alla gudar och tekniken vara med mig!

Avlutar med en dikt av min favoritpoet, Lina Ekdahl:

Solhälsningen

Sen direkt ner på knä

Pannan i marken

Armarna rakt fram

Näsan i jorden

Gör man så när man förbereder sig

Står man bredvid den gula stolen

Bockar

Skrapar med foten

Luggen i ögonen

Tackar

Ursäktar sig

Och ber om nåd

Klipper man håret i tussar

Står spritt språngande

Rabblar franska sjömansvisor

Kastar övermogna krusbär

vilt omkring sig

Skriker

Jag vill inte

Beter man sig så

Klättrar man in till hästen

Lägger kinden mot

Låter armarna hänga

Låter det komma

Gör man så när man förebereder sig

för att ta adjö av sommaren

Gråter man

Två hundra grindvalar och sju delfiner

har strandat på Naracoopa Beach

- Man kan höra dom gråta, säger Jemma Blomhoff

invånare och semesterfirare spolar kallt vatten

bäddar in grindvalarna i våta lakan

grindvalarna gråter

delfinerna gråter

invånarna gråter

semesterfirarna gråter

gråter och spolar kallt vatten

gråter och bäddar med våta lakan

bäddar och gråter

spolar och bäddar

våta lakan, handdukar, överkast

allt dom kommer åt

klipper man håret i tussar

står spritt språngande

rabblar franska sjömansvisor

kastar övermogna krusbär

vilt omkring sig

skriker

Jag vill inte

Beter man sig så

Första, andra, tredje, pang

där rann strandskyddet väck

allemansrätt

vår rätt

vårt sätt

allemanssätt

Sverige när Sverige är som bäst

eller var

eller är

eller var

Första, andra, tredje, pang

där rann allemansvettet ut

studenter rycker ut

gråter och rycker ut

får ut en valunge

ut till havs

två gånger

valungen kommer tillbaka

två gånger

studenterna spolar och bäddar

gråter och spolar

ungen kommer tillbaka

ungen gråter

delfinerna gråter

grindvalarna gråter

studenterna, invånarna och semesterfirarna gråter

vem gråter för studenterna

vem gråter för semesterfirarna

vem gråter för invånarna

på Naracoopa Beach

Vem gråter för sommaren

Vem gråter för allemansrätten

vem gråter för metallarbetarna

vem gråter för textilarbeterskorna

vävarna

spinnarna

vem gråter för skomakarna

för apotekarna

vem gråter för smederna

för mjölnarna

vem gråter för fjärstyringsmannen

för lotsarna

för sjömännen

för verkstadsindustrin

vem gråter för verkstadsindustrin

det är många

det är många som gråter för verkstadsindustrin

vem gråter för lärarinnorna

för skolsköterskorna

för professorerna

lokalvårdarna

vaktmästarna

trädgårdsmästarna

vem gråter för bonden

för bönderna

för böndernas barn

böndernas vilsna barn

vem gråter för tandsköterskorna

husmödrarna

vem gråter för mödrarna

för mödrarnas mödrar

Kara-Su den sjuttonde maj tvåtusenfem

Mödrarnas mödrar

tog av sig sina huvuddukar

viftade och bad

vi har inga vapen

vi har inga vapen

tio mil hade dom gått

nu var dom framme

viftade och ropade

liberté liberté liberté

vi har inga vapen

vi har inga vapen

men det har vi sa soldaterna

siktade och sköt

vem gråter för soldaterna

vem gråter för slaktarna

vem gråter för oxarna

svinen

hönsen

vem gråter för hönsgårdarna

byarna där hönsgårdarna ligger

länderna där byarna finns

vem gråter för byarna

vem gråter för invånarna i byarna

semesterfirarna i byarna

studenterna som kommer från byarna

till Naracoopa Beach

bäddar med våta lakan

spolar med kallt vatten

tvåhundra grindvalar och sju delfiner

- Man hör dom gråta , säger Jemma Blomhoff, man kan höra dom gråta

Vem gråter för Jemma Blomhoff

Står bredvid den gula stolen

låter armarna hänga

skrapar med foten

ursäktar mig

och tar mig samman

går ett sista varv

skakar filten

sköljer ur pottan

knyter runt smutstvätten

packar bilen

går ett sista varv

summerar

Marelden var tidig i år

Koltrasten ovanligt ihärdig

Verkstadsindustrin gråter

Allemansrätten svajjar

Jemma Blomhoff lever

Brunnslocket behöver lagas

Lina Ekdahl

4: Gestalta i bilder?

Efter förra veckans handledning fick jag uppmaningen att med bilder beskriva mig och vilken sorts lärare jag är/vill vara...i stort format. Inlednningsvis var uppgiften kul och jag hittade ett stort lakan som jag spännde upp på en masonitskiva (ca 1,20m * 2 m) Jag använde spritpenna för att förhindra mig själv att redigera...
Efter ett tag körde jag fast och tog en paus...när jag sedan kom tilbaka till bilden, eller bilderna som det faktiskt blivit, såg jag bara en massa schablonaktiga symboler.

Jag vände på skivan och började om. Nu försökte jag att komma bort från symboliken och istället fokusera på att teckna känslan/upplevelsen av att vara lärare. Jag bytte spritpennan mot kol...tyvärr blev resultatet magert även här...

När jag fått sova på saken gick jag nästa dag ner i min atelje och letade upp en mindre skiva. Jag skissade på ett själpvporträtt och tanken var att använda mina stora skisser från dagen innan som inspiration till att skapa en bild av den läraren/person jag redan är...

Hela denna gestaltningen har fått mig att reflektera mycket kring min egen person. Utvecklingssamtalet och mina starka reaktioner på handledningarna har förstärkt denna reflektion. Var är JAG i allt detta... Mitt självproträtt är en del i den undersökningen.

Citatet "Jag är inte den jag tror att jag är, jag är inte den du tror att jag är, jag är den jag tror att du tror att jag är" svävar förbi i mitt huvud...Men vem fan tror du att jag tror att jag är? Jag vet ju inte själv!
Jag hittade en sida på internet som kanske kunde ge mig mera svar på vem jag är... Här kommer mitt resultat: