395 & 440: 4: Den kreativa processen...

Inte mycket kreativitet denna vecka...tiden räckte liksom inte till...ursäkter och undanflykter...
Hmm...

395 & 440: 3: inspiration!

Härligt och fullkomligt fantastiskt att få vara här och bara frossa i kultur i 5 dagar! Massor av input hela tiden... gallerier och museér och teater. Visuella intryck blandas med dofter stämningar och ljud...

För att inte drunkna i allt har jag fått avskärma mig från det som sker omkring mig och har jag fått hitta strategier...för att sålla bland intrycken. Första dagarna höll hjärnan på att koka över av allt som passerade gonom mina sinnen...
Nu stänger jag ute alla ljud med egen musik, att själv bestämma vilket soundtrack de olika utställningarna gör sinnet lugnare och jag upplever att jag får ut mer av det jag tar in visuellt.

Picasso vs Duchamp fick Edit Piaff illustrera...
Ett citat från den utställningen:
Om man bara kunde ta ut hjärnan och bara använda ögonen...
...det var lite det jag gjorde. Ediths stämma lade sig som en mjuk varm filt över öronen och jag kunde hålla mitt fokus på ögonen och de visuella intrycken.

På Fotografiska blev det blandad musik i öronen... David La Chapelle har så otroligt många uttryck. hans bilder/konstverk/video och film tar ett tag att smälta...

Där på Fotografiska är det dessutom under helgen en extra utställning som heter PhotoMarket och där...där hittade jag en fotograf som passade precis in i mina tankar just nu kring min gestaltning av TRANSIT.
Som jag beskrev i förra inlägget tänker jag mig transit i kontext ålder och kanske åldrandets olika mellanrum...i väntan på... och Holländaren Erwin Olaf hade några bilder som för mig verkligen illustrerar det jag tänker på.

395 & 440: 2: i stora staden...

...kommer de nya tankarna...

Mellan gallerier och föreställningar faller fler pusselbitar på plats. Transit/förvandling eller mellanlandning?
Ålder/åldrande/homo/bi eller transperson... Tankarna virvlar...ska jag gestalta?....vad ska jag gestalta?...hur ska jag gestalta?...landar till sist i tanken:

Transit i kontexten åldrande?

Hur tolkar jag det? Var finns ålderns väntrum, ålderns transithall? Är det i slutskedet? Strax innan vi dör...på en pallitativ vårdplats... Eller är det vid uppväxten? I väntan på att bli stor? Som Magnus Uggla sjunger om:
"Varför längtar du till den dag då du ska fylla 7, varför skynda på, när den tiden snart är här ändå [...]?"

...eller är det kanske där jag är nu! Hua!

Mitt i livet, MEDELÅLDERS...hemskt ord med massor av negativt bagage...vad betyder det egentligen?
i väntan på att få livet (friheten? Vilken frihet?) tillbaka (tillbaka? från vem? Vem tog det från början? Har ngn tagit det?).


Bloggandes från min ajfån i en hotellbar i Sthlm vandrar tankarna vidare med Roj Fribergs tavla på näthinnan...

395 & 440: På väg igen...

Dags att brottas med ännu en gestaltning.

Denna gång är temat



 

TRANSIT

 



T ransport?

R örelse?

A nhalt?

N yfikenhet...

S tation?

I nternationellt?

T eknik?

Transit...transithallen på flygplatsen för mina tankar bort och ut och iväg mot nya främmande mål. Vart tar jag vägen? Vart flyger tanakarna och vart landar de? Upp ock ut och bort mot nya stigar, ännu otrampade, slingrar de sig och väcker min nyfikenhet. Vart är vi på väg? Tåget rusar fram och dunkandet från rälsen sjunger "nya mål, nya mål, nya mål..." Men vad händer när resan är målet, när det jag upplever här och nu är det som är det viktiga och det som i sista ändan räknas? Inte vart jag är på väg utan hur jag når dit...

Det är ju så jag vill leva.

 

Efter att snabbt ha googlat runt lite hittade jag en blogg om transit-konst från Amsterdams centralstation. Abstrakta kubistiska ljus-bilder...är detta vad jag tänker på när jag tänker på temat? Nja...inte riktigt jag letar vidare men nedan finns exempel och en länk till fler bilder.

 

TRANSIT

 

Vad är då transit för mig?

Jag tänker på förflyttning, överföring och att vara i rörelse. Mitt första steg till ispiration blir att ge mig ut och åka...jag tänker åka buss en hel dag med kameran i hand och dokumentera min egen transport, min rörelse...en resa där just resan är målet.


Vad inspirerar mig?

Jag har upptäckt att jag gillar konst som gör lite ont i magen, jag vill att det jag tittar på ska beröra mig på samma sätt som den musik jag uppskattar. Jag dras till det lite mörka, melankoliska, det otäcka och emellanåt tunga, Roy Friberg är en favorit.
..

Utan titel av Roy Friberg

Denna var med i en utställning i Stockolm med titeln "Helvete" jag hittade en blogg om detta som heter How´s your Hell dear? Detta är en titel jag tycker passar väldigt bra in på Fribergs bild.




 

 

11. Sumering, sammanfattning och avslut...

Så var det dags att formulera sig.
Vad har jag gjort? Hur har jag gjort? Varför har jag valt att göra så?

MAKT
....Temat för kursen och min utgångspunkt.

Efter lite olika vandringar kring begreppet MAKT och vilken betydelse det har för mig kom jag fram till att jag ville undersöka på vilket sätt färgen och måleritekniken har makt över mig och om det är möjligt för mig att erövra den makten och få själförtoende nog att måla och visa det för andra utan allt för stor prestationsångest... Ett omöjligt uppdrag kanske, men jag ville försöka.


Måleri har alltid varit lite jobbigt för mig, jag har ingen teknisk utbildning och det jag producerat med färg och pensel har alltid utgått enbart från lusten att skapa. Jag har upplevt att det varit slumpen som avgort vad som blir bra eller dåligt...
Nu ville jag ta makten och mera målmedvetet kunna påverka mina bilder. Hitta lite självförtroende.
Ingen lätt uppgift. Att erövra en färdighet tar åtskilliga timmar och just tiden har satt käppar i hjulet för mig under våren.

Inledningsvis under kursen målade jag hemma i min egen ateljé. Det jag gjort fotade jag och lade upp här på bloggen eller tog med till handledningen och visade. Det var ingen bra metod, Jag upplevde att jag stod och stampade och liksom inte kom någon vart.
Det var först när jag, efter uppmaning från Katti, tog med färgerna till ateljén på skolan och började måla där som det hände saker.

Efter lite olika mer eller mindre tokiga uppslag från Katti... som att måla kulglass uppifrån eller en lång linje som inte korsar sig själv och som slutar i en dajm...släppte det lite och jag kom igång. Men helt lätt var det inte.

Jag ska erkänna att jag vid flera tillfällen känt mig helt värdelös och till och med lovat mig själv att efter avslutat kurs aldrig mera måla. Ett tag funderade jag på att helt ge upp och hitta en annan ingång till MAKT.

Men jag gav inte upp, jag kämpade på...och så hände det något. Jag målade och fick fatt på något, en känsla, en lust och ett driv att fortsätta. Resultatet blev en av de bilder jag visar på redovisningen i morgon. Det är inte färdiga tavlor, utan ett bevis på att jag är på väg. För det är hit jag kommit, inte till vägs ände, men en bit på väg.

Som jag skrev tidigare så tar det tid att erövra en färdighet men jag har kommit så pass långt att jag arbetat bort mitt inre motstånd. Jag har sett att jag kan, att jag har så pass med mig i bagaget att jag kan hitta flera nycklar in i måleriet om jag bara fortsätter måla, fortsätter måla i många timmar...

Jag tänker på hur länge jag spelat teater...i över 30 år...och där kan jag fortfarande känna att jag brister...

Reslultatet blev alltså inte att jag tog makten över måleriet, men jag tog makten över min inre Jante som sa att jag inte kunde, som sa att jag inte vågade...



En av redovisningsbilderna

Detaljer från bilden ovan



10: På väg igen...

Jag var och målade i torsdags och det var jätteroligt!

Kändes som om jag tog ett steg framåt, nu brottas jag bara med tidsbristen...hur ska jag kunna trolla fram tid att vara på skolan?

Nedan kommer samma bild i tre olika stadier, Den är långtifrån klar, men det hände något när jag målade, jag fick till det lite som jag önskade och kände att det börjar släppa...

9:

...trippar runt och kladdar lite med färg...har svårt med tid och struktur och det stör mig. Hur ska jag få ihop detta till en redovisning?

Trots förvirringen inför redovisningen tänker jag att jag kommit en bra bit på väg...eller: Måste jag nå målet att ta makten över färgerna eller kan det räcka att jag tagit makten över min "ångest" inför målandet?
Kanske räcker detta och det faktum att:
*Jag förjagat min inre jante som säger att jag inte kan?
*Jag har tagit makten från de i mitt förflutna som lyft på ögonbrynet inför mitt beslut att bli bildlärare och ifrågasatt min förmåga att hantera de tekniker som, enligt dem, krävs?

Jag har lärt mig massor om mig själv under denna period. Bara det är fantastiskt! Att som medelålders ;) få möjligheten att bli elev och utforskare och få tillfälle att undersöka och leka och i detta forskande utvecklas både som individ och i min kommande yrkesroll med stöd av handledare och medstudenter.

Jag hittar allt fler kopplingar mellan mina två ämnen, bild och drama, och jag ser fram emot att mixa dessa i mitt framtida yrkesliv.

Bild från praktiken och en lektion i färglära jag höll i.
...som en påminnelse om hur det kan vara och hur jag vill att framtiden skall se ut...