Jag och den virituella världen...

Nu har jag lyckts interagera på två nya sätt... skapat en alldeles egen grupp på FB för första gången. "Alternativ inredning"

...och frotterat mig med främlingar och vänner i "Second life". På bilden nedan åker jag droska i Paris med min nye vän Gus. Han tog med mig på en rundtur i Louvren och presenterade mig för sin sl-fru Annie.

Konst för att provocera och utmana...

_Banksys_makabra_Simpsonsintro_

Snabb kommentar om dagen...

Jag är uppriktigt ledsen över att jag var tvungen att lämna föreläsningen av Ove Sernhede på Folkets Hus i Hammarkullen, redan efter halva tiden. Viktiga och intressanta frågor fick mig att tänka ett varv till kring interkulturaliteten. Har inte kommit fram till några svar men jag lämnar Hammarkullen med en större ömjukhet inför dessa ungdommar och de pedagoger som arbetar med dem!

Väl hemma bläddrade jag i en gammal GP och hittade denna artikel som även den berör denna problematik.
http://www.gp.se/kulturnoje/1.459782-vi-maste-tala-mer-om-segregationen

...en kommentar till att jag drog i halvtid...mitt eget fel att jag missat att vi skulle ut till Hammarkullen, för att jag inte kollat upp bloggen tillräckligt sent i söndags och för att jag inte kom ihåg från tidigare information, men... jag skulle önskat att jag fått en liten påminnelse i förra veckan för då hade jag med stor sannorlikhet kunnat fixa barnvakt och fått höra hela föreläsningen... Efterlyser nån idé om hur vi ska göra för att hjälpa varandra hålla koll på sådana här saker...

Utveckling, inveckling och prioriteringar...

Detta lilla får finns i Göteborg och har överlevt klottersaneringen...

Ytterligare en vecka har passerat och visst blir jag klokare...eller? "Ju mer jag lär mig ju större blir insikten i hur lite jag vet" Den gamla klyschan känns allt mer sann.
Lars-Åke Kernell har varit en favorit ett tag och varje gång våra vägar korsas stärks det intrycket. Jag beundrar hans förmåga att lyssna, verkligen lyssna, och lyfta den personen han talar med samtidigt som han väcker nya frågor. Fredagens diskussioner, ja hela idén ring att vi själva väljer en bok utifrån ett givet ämne, var riktigt bra. Många infallsvinklar på utveckling gav utveckling!
Dessutom tyckte jag att det var skönt att få sitta i basgrupperna och få möjlighet att faktiskt lära känna varandra lite mer.

Utveckling inom skolan fortsätter att oroa nu när vi tyvärr får ha kvar Björklund som utbildningsminister och häromdagen läste jag denna artikel som får mig att fundera även över kulturens plats i samhället under de nästkommande fyra åren...
http://www.gp.se/kulturnoje/1.462507-gabriel-bystrom-statsministern-och-kulturen


Susanne ställer frågan:

Hur utvecklas lust att lära i bild?
Min tanke kring det är att lusten kommer ur glädjen att lyckas. Att skapa något man är stolt över. Likväl finns det inget klart svar, svaret varierar nästan lika mycket som det finns elever att entusiasmera. Ett annat svar på frågan kan vara att jag som pedagog skall erbjuda variation och skapa förutsättningar för ett lustfyllt skapande, det är då lusten att skapa utvecklas.

Vidare frågar hon:

Vad kan identitetsskapande betyda och hur kan det utvecklas det genom arbete med bild?
I barns och ungdomar arbete med sig själva på väg mot vuxenlivet kommer identitetsskapandet in. Frågor som – Vem är jag? och – I vilket sammanhang finns jag? är centrala och inom bildämnet finns många områden där detta kan utvecklas. I det utforskande arbetet kring bilder kan eleverna erbjudas möjlighet att utmana och utforska sin egen och andras identiteter. Genom att dessa förutsättningar finns ökar chansen till identitetsskapande.

Den sista frågan Sussanne ställer är:

På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning i utveckling av ditt eget förhållningssätt i lektionsplanering?
Lärandeteorierna ger mig en bas, en kraft, att utveckla min undervisning. Det är genom att ha en förståelse för teorierna jag på bästa sätt kan möta mina deltagare/elever (och deras föräldrar). När jag läser de två sista meningarna känns det som en klyscha tagen ur en text av någon annan, men det är verkligen så jag upplever det. Efter att ha arbetat pedagogiskt under ganska många år med barn och ungdomar har jag upplevt en stor trygghet i att ha just den grund teorierna ger.

Hela dagen med Susanne var mycket givande. Att få fundera kring sitt eget förhållningssätt eget till ämnet och sedan se alla andras kloka tankar gav många nya infallsvinklar. Att bli påmind om att ställa sig frågorna Vad, Hur och Varför inför planeringen av lektioner är bra.

Sedan till den kanske största pärlan med dagen: ”Lektionerna”! Vilka underbara klasskamrater jag har och vilka spännande tankar som väcktes. Tackar för de lektionsplaneringar vi fick ta del av. Den grupp jag deltog i bidrog inte med en så positiv lektionsplanering som omedelbart går att implementera i undervisningen men vår förhoppning var att väcka tankar kring de olika lärteorierna.

Ann S Philgren var en uppfriskande kvinna! Hon utstrålade energi och arbetsglädje och förmedlade sina tankar om Sokratiska samtal på ett mycket inspirerande sätt. Jag är säker på att detta kommer att bli en av de metoder jag använder i min undervisning.

Så till sist…lite om prioriteringar

Jag har en text av en filosofiprofessor som handlar om prioriteringar i livet. Den går ungefär så här: Professorn fyller en glasburk med golfbollar och frågar sina elever om burken är full. Eleverna svarar att det är den. Sedan tar han i tur och ordning fram grus, sand och till sist en kopp kaffe. Efter varje påfyllning av burken ställer han återfrågan om burken är full och eleverna svarar allt mer tvekande ja…

Slutklämmen på övningen är att golfbollarna symboliserar det viktigaste i livet, det vi inte kan vara utan, så som familjen och de nära vännerna, gruset är det som kommer näst som hem och arbete och till sist sanden som symbol för kläder, prylar, tandläkarbesök och småplock. De värden som grus och sand symboliserar kan variera från människa till människa men jag tror att alla kan förstå grundtanken.

Kaffet finns med för att hur fullt livet än är så finns det alltid plats för en kopp kaffe med en vän!

För mig har denna text blivit en sorts guide som jag behöver påminna mig själv om ibland. Vilka är mina golfbollar och vad består mitt grus utav?

Två av mina golfbollar gjorde att jag, helt själviskt, valde att sitta hemma och arbeta i kapp med skolarbete i dag för att kunna tillbringa resten av helgen i deras sällskap! Förlåt kära basgrupp att jag lämnade er i sticket!

Utveckling...

Jisses vilket brett ämne vi ska läsa om!

Här i Kinna sitter jag och försöker få hjärnan att vilja utvecklas inom utvecklingspsykologins område men jag har fastnat i måndagens diskussion. Hittar inte riktigt orden och formuleringarna som beskriver hur jag upplevde/upplever situationen i skolan.
Jag har läst Emm´s blogg och tycker hon sätter fingret på mycket av det jag försöker få fram och här kommer ett försök att beskriva hur jag tänker:
Jag personligen tror mycket på att det är ur oordning och kaos som kreativitetev väcks. Att det är när saker och ting inte riktigt blev som vi planerat som hjärnans bipolära struktur hjälper oss att "kunskapa".
Men, för det finns ett men... När jag som deltagare (elev) upplever att ledaren (läraren) abdikerat/inte har koll, även om verkligheten kanske inte är sådan, tappar jag förtroendet och fotfästet och istället för att utvecklas blir jag vilsen och osäker.
Förutsättningen för kvalitativ undervisning handlar enligt mig mycket om att balansera ämnesdidaktiken och den veteskapliga kompetensen. Att var tydlig i sin lärarroll ger en trygghet som gör att deltagarna (eleverna) vågar exprimentera. Det handlar om att släppa dem fria men också om att fånga upp, att finnas där, stadig och trygg.

Lars-Åke Kernell berör detta i "Att finna balanser" (kap 3 s. 81)

Om att lämna ut sina barn och sig själv...

Edvin läser saga för lillasyster Helga trots att han ännu inte kan läsa...men det kan ju inte hon heller... :o)

Veckan började med en film om lilla Marla, en kreativ flicka som älskar att måla. Okej om hon fick stöd, inspiration och "hjälp" från sin far, men att i så fall förneka det? eller var det faktiskt så att hon målade själv? För mig spelar just det faktiskt inte någon roll. Det som gör mig upprörd är föräldrarnas utnyttjande och utlämnade av barnet Marla, att utsätta sitt barn för ett så hemskt mediedrev.

Marianne Lindberg De Geers utställning i Uddevalla får mig att tänka lite i samma banor som kring Marla. Vad är det som får en människa att riskera sina vänner och vänskap genom att addera till andras konst. Jag tänker på användandet av Cronqvists grafik i sviten "Jag tänker på mig själv" och på Billgrens verk som MLDG målade till en flicka på. Vad är det som gör att man utnyttjar andra för sin egen vinning?

Så till fredagens övningar...
Var fanns informationen om att vi började först 10? Lite tröttsamt att sitta och vänta... skulle hellre ätit frukost med barnen i lugn och ro och tagit en senare buss...

Turbo-workshop om likheter/skillnader, kul men pressat. Luddiga instruktioner skapade förvirring, dessutom saknade jag reflektionen. Det vore bättre att rationalisera bort något moment och ge tid för reflektion/ diskussion. Min upplevelse är att det är först då som syfte och mål blir tydligt för alla.


Trots hetsen gillade jag övningen och kommer att använda den när jag jobbar. Såg många bra utvecklingsmöjligheter men som sagt, mer tid eller i avkortad version... (detta kan faktiskt gälla flera av de workshops vi gått igenom, känns som om det finns en vilja att ge oss så mycket att det sker på bekostnad av reflektionen...)

Ett litet musikaliskt inlägg i den politiska debatten..."Balladen om konsevenser"

Det offentliga rummet

Vem äger rätt till det offentliga rummet? Vi alla? ...eller de som har pengar att köpa sig plats, eller kanske den som skriker högst? Jag har inget svar på frågan men jag vill att det ska tillhöra oss alla, vara en gemensam plats där alla har tillåtelse att vara och uttrycka sig.
...men.... nu kommer det som gör att jag känner mig gammal och inskränkt...
Jag erkänner att jag stör mig på klotter, på tags och könsord och söndersparkade busskurer... samtidigt som det finns mycket graffiti som tilltalar mig och "finkultur" i salongerna och på gallerier som jag verkligen inte uppskattar...

Veckans uppgift har varit riktigt rolig. Först fick jag lite inspirationskramp men efter ett besök på platsen och några timmars eftertanke var min idé klar. Jag skulle "flytta in" med min familj, två barn och make, i en blå sandlåda som ägs av familjebstäder.
Efter att jag flyttat in annonserar jag ut min etta m. lock och önskar byta med en trea i samma område. Detta gör jag på lappar som jag sätter upp i trapphusen runt omkring torget med en mailadress på. Tyvärr har det krånglat med mailen och jag har inte haft åtkomst att titta efter respons på min förfrågan.

Tanken med projeket var att väcka lite fler funderingar om vad som är en bostad, vem avgör det? Var får man bo? och vad är trångbott? en svensk tvåbarnsfamilj i en trea eller en romsk familj med fem barn i ett rum och kök?

Trots att min istallation är olagligt så upplevde jag aldrig att det jag gjorde var fel. Kanske beror det på att det är så lätt att ta bort igen, det är inget permanent eller kanske på de positiva reaktioner jag fick av förbipasserande.

Ps: I går, lördag, var jag tillbaka på Axel Dahlstöms torg och titade, min bosättning fanns kvar och var helt orörd. Roligt! Jag hade tänkt städa efter mig men nu fick det stå, jag planerar att åka tillbaka i veckan igen och kolla läget.