8: Ibland blir det inte som man tänkt.

Planen var att måla på eftermiddagarna denna vecka men ny kurs och nytt schema satte käppar i hjulet. Ny plan är torsdag och fredag eftermiddag...håller tummarna för att schemagudarna är med mig i detta...

7: ...jag ska måla hela världen lilla mamma...

Jag är "duktig"... jag målar... och målar...och målar...men saknar passionen...

Kan inte säga att jag är speciellt nöjd med resultatet...ännu...men jag kämpar på och fortsätter undersökandet av färger och former...som exempel har mina glassar blivit molekyler och fått lite dna-känsla...

S kom förbi ateljen för att hämta något och det var kul att få byta några ord med henne. Hon gav mig lite nya tankar och det i sin tur gav ny energi.

Just ny kan jag inte riktigt se att jag kommer att kunna få någon makt över mitt måleri på denna tid som är kvar av kursen, men jag tänker att jag i alla fall är på väg.

Jag tänker också att det är första gången som jag verkligen känner att jag inte kommer någonstans...visst har det varit motigt i tidigare gestaltningar, men det finns liksom ett inte motstånd som är massivt... Det är roligt att hålla på att peta och måla, men jag måste erkänna att jag inte känner någon riktig lust...

Jag har varit i skulptursalen som planerat denna veckan förutom tisdag eftermiddag då jag smet hem vid 14-tiden efter handledningen. Nästa vecka planerar jag att vara där på eftermiddagarna måndag, tisdag 13-16 och torsdag mellan 10.30-15.

6: ...och så: på väg på nytt!

Handledning är bra!

Efter dippen är jag nu på väg igen känns det som. Jag ska grunda flera bilder i helgen och sedan packa en väska och ta med målargrejerna till HDK...

Väl på plats i ateljen blir det lättare att få handledning och konkret och konstuktiv kritik på mina alster... detta skrämmer mig till tusen... Egentligen är det enbart handledning för att jag ska bli tryggare och inget att vara rädd för, men det hjälper liksom inte... nervöst i alla fall...

Jag skjuter lite på redovisningen för att få lite mera tid att arbeta med motståndet jag upplever. Jag vill inte att förgen ska ha makten över mig och det krävs timmar vid staffli med pensel i hand för att överkomma detta!

All tid som jag bara kan avvara kommer jag följande vecka att tillbringa i atejen på HDK...kom gärna förbi om ni har lust!

Prel. schema v. 12: Må: 12 - 15, Ti: 9 - 15, On: Inget måleri, To: 9 - 15, Fr: ?

5: Kvar i ett inte....

Som ni som följer bloggen säkert förstått så sker det inte mycket aktivitet just nu. Varken här eller i ateljén. Livet har sagt till mig att varva ner och hur mycket det än tar emot så kanske jag måste inse att ett dygn bara består av 24 timmar och att jag bör sova 7 av dessa...minst...

Ett klokt val kanske är att gå ner och läsa denna kurs på halvfart?

Här kommer i alla fall lite bilder på vad jag har påbörjat i måleri...

Allt jag målar målar jag över igen och igen och igen...

4: Cia "Pollyanna" Freding

På handledningen sist pratade vi mycket om att ta makten över tekniken och Mattias uppmanade mig att gå tillbaka till grunderna och måla till exempel stilleben och bara nöta, nöta, nöta... och visst det är så man tar makten över situationen. men...jag har inte målat alls sedan förra handledningen...
Jag gick därifrån med kraft och tänkte att det är klart att jag ska måla...sen drabbades jag av livet...

- När jag var i yngre tonåren läste jag böckerna om "Pollyanna" en flicka som växte upp ensam med sin far som var en fattig missionspräst någonstans i Amerika. Hon saknade leksaker och när de emellanåt fick en låda med saker snälla människor skänkt önskade hon att någon skulle ha lagt ner en docka. Tyvärr fanns ingen docka utan istället ett par gamla kryckor och då föddes "Pollyanna-leken". Det var då hon började tänka att hon kunde ju vara glad för att hon inte behövde kryckorna istället för att deppa ihop över den saknade dockan... Pollyanna har dessutom en okuvliga tro på andra människors goda avsikter.

En klämkäck berättelse men det finns något i inställningen till tingens ordning som hängt med mig genom livet. Jag är en possitiv person, jag tror mina medmänniskor om gott. Min inställning är oftast att det omöjliga tar bara lite längre tid...När saker och ting går emot mig brukar jag kunna spotta i nävarna och säga till mig själv att det bara är att bryta ihop och komma igen... Kämpa på, var en duktig flicka...

Men inte nu.

Jag har gått ner i ateljen otaliga gånger sedan i torsdags och inte kommit mig för att ens klämma ut färg ur tuben...Jag är ingen duktig flicka och jag vill inte vara det nu.

Just nu står jag bara stilla och har låtit tingens ordning få makten över mig. Jag är lamslagen och att erkänna det, och skriva denna blogg, har varit en mara....

Jag behöver verkligen handledning nu!

3: "Jag kan måla"

Reflektion efter förra blogginlägget tillsammans med handledning för mig en bit frammåt...jag vågar visa det jag gjort och jag är inte helt skräckslagen inför "bedömning" av mina alster....

Min grundinställning har alltid varit att alla kan måla...även om jag tvekar inför min egen förmåga. För visst är det så? Att alla kan? I alla fall från början, när man är barn... Barn har ett otroligt bildspråk som någnstans på vägen begränsas...

6 år

6 år

Jag tror att jag fastnade där, i begränsningen någonstans på mellanstadeiet, när alla ville måla lika och dessutom så verklighetstroget som möjligt. Och eftersom jag var en "duktig flicka" lät jag mig ledas in i denna ganska snäva ram kring vad som är "att måla".

Mina bilder blir naiva i sitt uttryck, men det gör inget längre...jag målar så som jag vill för att jag gillar det... ...trots denna insikt sitter det en liten Jante på axeln och säger att det inte duger...jag övar och övar för att bli säkrare på min egen tro, för att ta makten över situationen!

Jag fick uppmaningen: Måla av några av dina fotade "ytor" (från en tidigare kurs) och addera sedan något utifrån den imaginära figuren Lil. (Hon är också från en tidigare kurs...)
Ovan ett exempel, på nästa handledning kommer jag att presentera någon eller några till...

Ursprungsbild...

2: "Jag kan inte måla"

 

Ett kort inlägg kantat av barnmigrän och magsjuka...

Rubriken säger det: Jag kan INTE måla, JAG kan inte måla... var betoningen ligger finns hos läsaren. Innebörden blir annorlunda fast orden är desamma... Jag kan inte måla (för att jag har sjuka barn) eller (för att jag saknar material)
Makten över innebörden ligger hos dig just nu, för jag tänker inte fötydliga mitt påstående här och nu. Återkommer till det senare!

Abstrakt måleri...jag försöker måla, med akryl, men ögat söker skapa ordning, mening och mönster i bilderna...

Akryl på ritpapper A3

Akryl akvarellpapper

Akryl på akvarellpapper

akryl och gips på trä

Än så länge ligger makten hos färgerna, hos materialet, men jag har inte gett upp. Det kommer mera bilder senare!

Makt och maktstrukturer dyker upp i alla sammanhang, jag ser det och upplever det överallt...

Makt - kopplar till Brecht och kursen i dramatik på HSM med Robert Lyons. Skådespelarens makt att drabba sin publik med vridningar av verkligheten som får det att vända sig i magen...

Livet handlar om att ge Makt, genom att tillåta, titta bort eller aktivt stödja...Vi gör aktiva val som resulterar i att vi överlämnar, ger, tillåter andra att få, eller för den delen ta makt från och över oss.

En annan reflektion handlar om att ta makt över sitt eget liv: om att ta sitt liv när man själv vill. ...eller handlar det om, som vi pratade om på förra handledningen, att ta makten över situationen?

Är kvar i målandet, brottandet med färgerna och de abstrakta formerna samt vad MAKT egentligen betyder för mig och från vilket håll jag vill angripa.