Detta lilla får finns i Göteborg och har överlevt klottersaneringen...
Ytterligare en vecka har passerat och visst blir jag klokare...eller? "Ju mer jag lär mig ju större blir insikten i hur lite jag vet" Den gamla klyschan känns allt mer sann.
Lars-Åke Kernell har varit en favorit ett tag och varje gång våra vägar korsas stärks det intrycket. Jag beundrar hans förmåga att lyssna, verkligen lyssna, och lyfta den personen han talar med samtidigt som han väcker nya frågor. Fredagens diskussioner, ja hela idén ring att vi själva väljer en bok utifrån ett givet ämne, var riktigt bra. Många infallsvinklar på utveckling gav utveckling!
Dessutom tyckte jag att det var skönt att få sitta i basgrupperna och få möjlighet att faktiskt lära känna varandra lite mer.
Utveckling inom skolan fortsätter att oroa nu när vi tyvärr får ha kvar Björklund som utbildningsminister och häromdagen läste jag denna artikel som får mig att fundera även över kulturens plats i samhället under de nästkommande fyra åren...
http://www.gp.se/kulturnoje/1.462507-gabriel-bystrom-statsministern-och-kulturen
Susanne ställer frågan:
Hur utvecklas lust att lära i bild?
Min tanke kring det är att lusten kommer ur glädjen att lyckas. Att skapa något man är stolt över. Likväl finns det inget klart svar, svaret varierar nästan lika mycket som det finns elever att entusiasmera. Ett annat svar på frågan kan vara att jag som pedagog skall erbjuda variation och skapa förutsättningar för ett lustfyllt skapande, det är då lusten att skapa utvecklas.
Vidare frågar hon:
Vad kan identitetsskapande betyda och hur kan det utvecklas det genom arbete med bild?
I barns och ungdomar arbete med sig själva på väg mot vuxenlivet kommer identitetsskapandet in. Frågor som – Vem är jag? och – I vilket sammanhang finns jag? är centrala och inom bildämnet finns många områden där detta kan utvecklas. I det utforskande arbetet kring bilder kan eleverna erbjudas möjlighet att utmana och utforska sin egen och andras identiteter. Genom att dessa förutsättningar finns ökar chansen till identitetsskapande.
Den sista frågan Sussanne ställer är:
På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning i utveckling av ditt eget förhållningssätt i lektionsplanering?
Lärandeteorierna ger mig en bas, en kraft, att utveckla min undervisning. Det är genom att ha en förståelse för teorierna jag på bästa sätt kan möta mina deltagare/elever (och deras föräldrar). När jag läser de två sista meningarna känns det som en klyscha tagen ur en text av någon annan, men det är verkligen så jag upplever det. Efter att ha arbetat pedagogiskt under ganska många år med barn och ungdomar har jag upplevt en stor trygghet i att ha just den grund teorierna ger.
Hela dagen med Susanne var mycket givande. Att få fundera kring sitt eget förhållningssätt eget till ämnet och sedan se alla andras kloka tankar gav många nya infallsvinklar. Att bli påmind om att ställa sig frågorna Vad, Hur och Varför inför planeringen av lektioner är bra.
Sedan till den kanske största pärlan med dagen: ”Lektionerna”! Vilka underbara klasskamrater jag har och vilka spännande tankar som väcktes. Tackar för de lektionsplaneringar vi fick ta del av. Den grupp jag deltog i bidrog inte med en så positiv lektionsplanering som omedelbart går att implementera i undervisningen men vår förhoppning var att väcka tankar kring de olika lärteorierna.
Ann S Philgren var en uppfriskande kvinna! Hon utstrålade energi och arbetsglädje och förmedlade sina tankar om Sokratiska samtal på ett mycket inspirerande sätt. Jag är säker på att detta kommer att bli en av de metoder jag använder i min undervisning.
Så till sist…lite om prioriteringar
Jag har en text av en filosofiprofessor som handlar om prioriteringar i livet. Den går ungefär så här: Professorn fyller en glasburk med golfbollar och frågar sina elever om burken är full. Eleverna svarar att det är den. Sedan tar han i tur och ordning fram grus, sand och till sist en kopp kaffe. Efter varje påfyllning av burken ställer han återfrågan om burken är full och eleverna svarar allt mer tvekande ja…
Slutklämmen på övningen är att golfbollarna symboliserar det viktigaste i livet, det vi inte kan vara utan, så som familjen och de nära vännerna, gruset är det som kommer näst som hem och arbete och till sist sanden som symbol för kläder, prylar, tandläkarbesök och småplock. De värden som grus och sand symboliserar kan variera från människa till människa men jag tror att alla kan förstå grundtanken.
Kaffet finns med för att hur fullt livet än är så finns det alltid plats för en kopp kaffe med en vän!
För mig har denna text blivit en sorts guide som jag behöver påminna mig själv om ibland. Vilka är mina golfbollar och vad består mitt grus utav?
Två av mina golfbollar gjorde att jag, helt själviskt, valde att sitta hemma och arbeta i kapp med skolarbete i dag för att kunna tillbringa resten av helgen i deras sällskap! Förlåt kära basgrupp att jag lämnade er i sticket!
