Spelets regler 10.

Handledning känns toppen. Man får möjlighet att lyssna in de andra och få insyn i deras processer samtidigt som man ges utrymme att ventilera sina egna förvirrade tankar... Inspirerande!

Ändå känns det lite frustrerande att jag inte har något konkret skapande att arbeta med som är direkt kopplat till mitt kort, men jag har lovat mig själv att göra något varje dag...

I dag satt jag i Vasaparken och skissade av främlingar som tog sin tillflykt till skuggan under de stora träden för att äta sin lunch. ...inget jag vill visa upp, men ändå övning i att skissa av snabbt... lit som mina fyrar (4:ar) från i tisdags. Mest för att öva mig i torrpastell satt jag och skissade och reslultatet blev 3 fyrar (3+4=7) ;o)

Idag i Vasaparken beslöt jag mig också för att nu under 7 dagar göra något jag aldrig gjort förut, 7 gånger om dagen. Jag siktar inte så högt. Det kan vara små vardagliga ting som jag inte provat innan, så som att äta sushi och dricka cola till. Ingen höjdare vill jag lova! Det var första och sista gången.

Dagens lista med 1:or blir:

1. Äta Sushi med Cola till
2. Somna i Vasaparken
3. Cykla med Ville i cykelkorg (Vilket äventyr!)
4. Besökt familjebostäders kontor i GBG
5. Tagit med en glass ombord på bussen helt öppet utan att bli stoppad (...har det att göra med min ålder månne?)
6. Pratat med grannes dotter (bott grannar i nästan 3 år...och Ja, hon bor hemma, i ett hus som ligger ca: 50 m bort)
7. Beställt grejer till en iPhone 4.

Föresten, hur tänkte "Svenskt Näringsliv" nu?

Vem bestämmer vad som är Nyttiga utbildningar? ...rädd blir jag när jag hör om uttalanden som detta...

Spelets regler 9. På väg...igen...

Tokfast i tanken sitter jag och brottas med orden, med motvilja och bristande glöd inför upgiften. Jag saknar ateljen och mina mot/med spelare och finska-pinnar till kaffet...

 

På mitt kort stod det:

 

Ingå en pakt med # 1 och # 7 - gör något eget tillsammans och koppla era territorier.

 

Fritt hängande i luften försöker jag analysera innebörden och orden på mitt kort.

 

• Vem är 1?
• Vem är 7?
• Vad är 1?
• Vad är 7?
• Vad betyder egentligen ordet "PAKT"?
• ...och vad betyder det för mig?
• Att göra något EGET TILLSAMMANS??? Är det ens möjligt? Är det inte en motsägelse i sig?
• Koppla, vad innebär det, egentligen?
• Territorier???

 

När jag kör fast brukar jag göra tankekartor och så har jag gjort nu med...

 

  ...men inte ens det hjälpte denna gången...

 

I min gamla ordbok från mellanstadiet står det om ordet PAKT:  Pakt -en -er avtal. Vad eller Vem är #1 och #7 som jag ska ingå ett avtal med? Är det ett avtal som redan finns? Ska jag leta i min omgivning eller skall jag söka lägre bort? Frågorna hopar sig...svaren känns avlägsna....

 

Något jag lärt mig under vårens gestaltningsprojekt är vikten av att våga låta hjärna och  hjärta arbeta lite ifred. Att det ofta är i livets små tankepauser jag har mina mest kreativa idéer...Lättare tänkt än gjort ska jag säga...jag kämpar med att tillåta mig att vila i tron på min egen förmåga samtidigt som stressen kryper omkring bakom min rygg. "Lilla fröken, inte kan du gå här och slå dank, se till att vara nyttig! PRODUCERA!" Duktighetsoket är tungt...

 

I min väntan försöker jag angripa litteraturen..."Tärningsspelaren" kommer på fredag och tills dess läser jag "Spelets regler" och planerar att tillbringa eftermiddagen nere i min atelje...bara vara där och måla, skapa, skrapa på ytan och se vad som gömmer sig i det undermedvetna....

Spelets regler 8



Ursprungsbilden



Nu har vi byggt och förhållt oss till varandra i över en vecka uppe i ateljen. Det bubblar under ytan och det märks att vi gått in i uppgiften med olika mål och att målet påverkats av vägen. Simon sa under veckan att han slutat spela och leker istället. Han överger spelet och tävlingen som ligger i det för att reglerna inte är klara. För att förutsättningarna hela tiden kan ändras. Just dessa agrgument gör att jag kan tänka mig att tävla. Då, när slumpen har ett finger med i spelet tyker jag det är kul, som ett brädspel där man ska gå från A till Ö snabbast men emellanåt får dra ett kort. "- Ta tre steg framåt" eller "- Stå över ett kast".

Att säga att jag inte alls tänker på att detta är en tävling vore att ljuga. Men jag tävlar inte med vinnarskalle utan för att jag faktiskt haft riktigt roligt med mitt byggande under veckan. Det kanske är detta som gör att jag har svårt att förstå Ellens spelande i spelet. Att jag blir lite sårat över att hon inte vill delta...eller att hon spelar utifrån en egen agenda...

Jag har ju skrivit om vad jag tror är orsaken till min ovilja att tävla och jag tror att det ligger mycket i detta. Om man som barn gång på gång får höra att man inte kan så kan man inte till slut. ...men det går att vända! Mitt självförtroende när det gäller min kropp och dess förmåga att utöva idrott var i botten när jag kom till sjuan. Men där träffade jag Camilla, en vikarierande idrottslärare som fick mig att tro på mig själv. Jag kommer kanske aldrig att bli vigast eller bäst men jag lärde mig att jag kunde bli bättre. Utifrån mina egna förutsättningar. Det var fantastiskt och gympan blev riktigt rolig i höstadiet.

...så nu kryper jag ner i sängen med förväntan inför morgondagen. Jag kanske inte vinner "Spelets regler" men jag har haft riktigt kul med mitt byggande och mått så gott i samspelet uppe i ateljen så vinsten är redan min i alla fall ;o)

Spelets regler 7

Fredagens WS förflöt snabbt och så gjorde resten av dagen... upptäckte först nu att jag inte bloggat om den dagen.

Dagen började med tre kortfilmer.

•The Six Dollar Fifty Man In Six Dollar Fifty Man eight-year-old Andy’s make-believe superhero world gets a reality check: he has to confront playground bullies and the headmaster in order to rescue his pride and his only friend, Mary.

•The Delicious (de flesta hade redan sett den i samband med en annan kurs på HDK men önskade se den igen så vi kör)

•Two Cars One Night

Som vanligt bra och tänkvärda.
 
Resten av dagen tillbringades i ateljen och jag bygger på, flitigt och målmedvetet. Jag har kul och gillar lekefullheten i mitt bygge. Min första ambition var att befolka min stad med mäniskor som jag tillverkat och traktorer som jag byggt...men efterhand har jag insett att tiden inte räcker till så jag "fuskar" och plockar in leksaker som jag lånat av sonen.
 
När jag plockar fram bilar, figurer och traktorer kliar det i figrarna...jag vill leka mera... känns lite som när jag var liten och var på legoland...Jagville bara kansta mig in och börja leka. Men det fick man ju inte! Jag blev så arg över alla dessa fina uppbyggda miljöer, man fick inte röra dem eller leka i dem...slöseri!

Spelets regler 6

De ofrivilliga var en riktig klump i magen att titta på. Så nära verkligheten och in på bara huden. Med humor och värme samtidigt som skrattet fastnar i halsen av rent obehag många gånger... Det sociala spelet som vi alla deltar i och som ger oss goda stunder...det spelet kan även förgöra oss.

En reflektion efter filmen, på vägen hem i bussen...där jag väljer att lägga min halsduk över benen för att ingen ska se fläcken på min klänning...en fläck som jag helt glömde bort uppe i ateljen. När spelar jag? Mitt eget spel, VAD är det jag spelar? Mamma, hustru, dotter, syster, arbetskamrat, främling??? Vilken av alla roller är den äkta Ceilia? Finns JAG lika mycket i alla eller är  JAGets äkthet en fråga om sammanhang?
Visst är det så att jag agerar olika utifrån sammanhanget jag befinner mig i. Det sociala spelets regler påverkar hur jag uttrycker och för mig. Gör det JAGet urvattnat när jag får tulla lite för mycket på mina principer?

Min mamma skrev en dikt i min poesibok när jag var runt 11 år.

"Jag vill tro att ett stoltare liv blir dig unnt
än att stoppas i fack och sorteras i bunt
Vill ej tro dig så skör
att en slug moddelör
modellerar dig genast till strunt."

Jag vet att jag inte vill spela, eller för den delen leka, om jag måste rubba för mycket på MIG SJÄLV...JAG måste ha utrymme att vara JAG annars spricker jag och, ursäkta...men gillar ni det inte så låt bli att spela/leka med mig då!

Bygget fortlöper och jag har försökt att bevara grafittin på väggarna. Vissa har blivit övermålade...
Min plan för morgondagen är att befolka området. Föra in människor och bilar och traktorer....hoppas
korten spelas väl och jag får möjlighet att fortsätta enligt min plan...

...en sak som Camilla, vår lärare sa har jag fastnat vid...redan efter 6 dagar på sommarkursen har vi haft flera timmar bild än vad en elev har på ett helt år...

Spelets regler 5

Kom till skolan lite senare i dag...har varit och strulat med LUN, valwebb och annat praktiskt...
...men när jag kom in blev jag glatt överraskad. Någon hade taggat min lilla stadsbild och det fick hela bilden att se helt klart bättre ut! Tack snälla Henke för detta! Vet inte om avsikten var att det skulle glädja mig men jag blev uppriktigt glad... Konstigt hur korten spelas och reaktionerna blir...beroende på hur de spelas...


Jag är fortfanrande kvar i att det hela är en lek som jag är lycklig över att få delta i. Undrar om något moment kommer att väcka tävlingsinstinkten inom mig.

Sent på plats kände jag att jag var tvungen att ligga i för att hinna med att bli klar i tid och helt enligt mitt kort gick jag upp i mitt skapande och lät frustration och sorg få utlopp i krativt arbete. Ett svart kors, som är vägen på min bild, bildar sorgen i centrum och gräsytor av grå massa med tidningspapper och tapetklister represeterar hjärnsubstansen som kokar över av frustration...

...att vissa inte spelar efter reglerna får konsekvenser för alla men det är ju med en del i spelet... ändå...jag kan inte låta bli att undra över vad det är för kul jag missar genom att vissa kort inte blir spelade...

Spelets regler 4

Filmen i dag EXIT THROUGH THE GIFT SHOP- BANKSY väckte lika mycket tankar som de tidigare. Vem spelar och på vems villkor. Stora tankar och inga svar... Kul att just Banksy gjort fimlen och lyckas vrida på perspektivet liksom tre varv. Vem är tokig och vem är klok? Banksy själv? Mr Brainwaash? eller de som köper konsten?

Affe...en mycket klok vän!

Ny dag och nya kort kullkastar alla mina planer om att måla...får bli något annat i dag. Funderade på att bryta mot kortet men beslöt att snällt foga mig och helt enkelt lägga om planen för mitt byggande.

Fram på eftermiddagen kom Nike och gick runt och gav oss lite feedback. Så otroligt roligt och skönt att få en reaktion på det jag gjort. Ett samtal som faktiskt behandlade min teknik, mitt skapande och det resultat jag kommit fram till. Jag vet ju om att jag saknat just detta hela året men först nu gick det upp för mig hur mycket! TACK snälla för det samtalet!

...fortsätningen på funderingarna kring min ovilja att tävla... Varje år i 6 års tid stod jag i matsalen och letade efter mitt namn bland reslultaten. Jag visste ju att jag inte var bra på idrott men att varje gång hitta sitt namn längs ner. Sist. eller i bästa fall, näst sist är inte kul.
Mamma gjorde ett försök när jag gick i femman. Hon ringde min lärare och bad att jag skulle slippa tävla. Hon vädjade och sa att det inte var hennes mening att jag skulle slippa ifrån utan att jag kanske kunde delta utom tävlan eller vara funktionär. Läraren svarade att någon måste ju vara sist och det är bra att lära sig att det är så....

Spelets regler 3

Ligger lite efter med mitt bloggande...har varit lite ur spel skulle man kanske kunna skoja till det kanske :-/ ... det kanske är just vad jag behöver, skoja till det, för att inte fastna nere i den grop min sorg gräver inne i min själ. ... Jag saknar min pappa något så otroligt...
Det jag gör skulle man kunna säga är att spela ett spel i spelet, att hålla mig vid ytan när avgrunden drar mig neråt kostar på och jag känner att jag verkligen hänger på gränsen.

Nu är jag där, där jag inte tänkt hamna, där då jag kanske berättar lite för mycket, lite mer än vad folk egentligen behöver veta, lite mer än vad folk omkring mig vill veta. Jag blir privat... okej, ta det till er om ni vill eller hoppa över. Just nu behöver jag dela med mig av detta för att orka.

BBC:s dokumentärserie ”THE POWER OF NIGHTMARES” del I ”Baby it’s Cold Outside” och del II ”The Phantom Victory” var verkligen bra. Tankarna om maktens spel, att se världen som svart eller vit var inte helt nya  men ändå lyckas serien vända tankarna ett varv till och jag fick mig ytterligare en tankeställare...vems spel spelar vi och vem äger makten att sätta upp reglerna?

Idag fick vi vårt första kort i vårt spel. Jag förhåller mig till kortet och jobbar vidare på min stadsmiljö. I morgon ska jag ta med färger och börja måla... Funderar på att bara färga vissa detaljer och sedan låta resten vara vitt...

Korten väcker en förväntan inom mig och jag gillar leklusten det väcker. Jag ser ateljen mera som en lekplats än som en spelplan. Korten är  mera som tokiga uppmaningar än regelkort att blint lyda... kommer det av min ovilja att tävla månne???

...oviljan kanske kommer av tvånget i skolan. Tvånget att delta på idrottsdagarna, att delta i friidrottstävlingar trots att jag visst att jag skulle hamna bland de sista? ...och dagen efter sattes alla reslultat upp i hallen utanför matsalen så att alla kunde se vilken placering de fått... och vilka som kom först och sist...

Spelets regler 2

I fredags tittade vi på filmen "The Game" med Michael Douglas. Spännande film som jag sett delar av förut men inte riktigt orkat se klart...inte riktigt min typ av film kanske. Men nu fick den en annan innebörd för mig i ljuset från den inledande föreläsningen vi hade med Mattias och Oskar? (hette han så??)
Gränslandet mellan lek och spel på riktigt och på låtsas är ett spänande mellanrum...

Min egen privata ovilja till att tävla...kommer den sig av att jag är en riktigt usel förlorare som blir skitsur om jag inte vinner? ...hoppas verkligen inte och vill inte tro att det är så...

I Ateljen fortsätter byggandet. Alla verkar ha kommit igång på riktigt och det växer upp landskap ur golvet som är helt fantasktiska. i min lilla ruta som har nummer 3 är linjalen min bästa vän just nu. Jag försöker att bara bygga det jag faktiskt ser och inte så som jag tror att jag vet att verkligheten ser ut. Jag mäter höjd, bredd och vinklar på min bild och utifrån det skalar jag upp det så att 1 cm på bilden blir 10 cm i verkligheten. Får se om det håller hela vägen...

...och så en liten bild på vår nya familjemedlem som kommer till oss på fredag...

Han heter Ville.

Spelets regler...1

Jaha...då var vi igång. Ateljen ser just nu ut mest som en återvinningscentral för diverse papper och kartong men det bubblar av liv i kanterna på den stora spelplanen... det här ska bli roligt!

Seminariet igår satte igång mina tankar kring min egen ovilja att tävla, var kommer den ifrån? Jag älskar däremot att leka...
...Återkommer om teorier om varför jag inte vill tävla när tankarna hunnit forma sig lite bättre.