Spelets regler 6

De ofrivilliga var en riktig klump i magen att titta på. Så nära verkligheten och in på bara huden. Med humor och värme samtidigt som skrattet fastnar i halsen av rent obehag många gånger... Det sociala spelet som vi alla deltar i och som ger oss goda stunder...det spelet kan även förgöra oss.

En reflektion efter filmen, på vägen hem i bussen...där jag väljer att lägga min halsduk över benen för att ingen ska se fläcken på min klänning...en fläck som jag helt glömde bort uppe i ateljen. När spelar jag? Mitt eget spel, VAD är det jag spelar? Mamma, hustru, dotter, syster, arbetskamrat, främling??? Vilken av alla roller är den äkta Ceilia? Finns JAG lika mycket i alla eller är  JAGets äkthet en fråga om sammanhang?
Visst är det så att jag agerar olika utifrån sammanhanget jag befinner mig i. Det sociala spelets regler påverkar hur jag uttrycker och för mig. Gör det JAGet urvattnat när jag får tulla lite för mycket på mina principer?

Min mamma skrev en dikt i min poesibok när jag var runt 11 år.

"Jag vill tro att ett stoltare liv blir dig unnt
än att stoppas i fack och sorteras i bunt
Vill ej tro dig så skör
att en slug moddelör
modellerar dig genast till strunt."

Jag vet att jag inte vill spela, eller för den delen leka, om jag måste rubba för mycket på MIG SJÄLV...JAG måste ha utrymme att vara JAG annars spricker jag och, ursäkta...men gillar ni det inte så låt bli att spela/leka med mig då!

Bygget fortlöper och jag har försökt att bevara grafittin på väggarna. Vissa har blivit övermålade...
Min plan för morgondagen är att befolka området. Föra in människor och bilar och traktorer....hoppas
korten spelas väl och jag får möjlighet att fortsätta enligt min plan...

...en sak som Camilla, vår lärare sa har jag fastnat vid...redan efter 6 dagar på sommarkursen har vi haft flera timmar bild än vad en elev har på ett helt år...